Taylor:
- Eller så kanske vi ska kolla på en annan film! Sa jag efter ungefär en halvtimme och höll för ögonen.
- Näjje, det är ju nu det börjar bli spännande! Sa hon. Jag lossade lite på händerna jag hade för ögonen och såg hur koncentrerad Jenna va i filmen. Jag klamrade mig fast vid Jenna och skakade jättemycket efter att ha sett en liten del av filmen.
- Är du verkligen så rädd? Rädd som ett litet barn. Sa Jenna och fnissade lite. Jag suckade bara och försökte visa att jag inte var ett barn genom att kolla på filmen. Just då hoppade en rabiessmittad tjej upp från ingenstans och jag skrek högt och länge. Jenna slängde sig ner på golvet med en duns.
- Sluta Skrämmas sådär! Sa hon och kippade efter andan. Sedan började vi båda skratta.
------------------------------------------------------------
Jenna:
När Taylor skrek blev jag så rädd att jag ramlade ner från sängen.
- Är man bäst på att skrämmas så är man! Skrattade Taylor.
- Mm, eller hur. Suckade jag och skrattade sedan lite.
- Tiden går fort när man har roligt! Sa jag och kollade ut genom fönstret. Det var alldeles mörkt ute, så vi båda tyckte att vi skulle gå och lägga oss. Jag gick in till badrummet och gjorde mig iordning för att sova. När jag var färdig gick jag ut från badrummet och såg Taylor ligga och sova på sängen, med kläderna på.
- Älskling? Sa jag ganska tyst och började skaka på honom. Han slog sakta upp ögonen och kollade på mig, sedan la han sig ner igen.
- Taylor! Skrek jag och han klev upp ur sängen. Han såg vettskrämd ut. Han kollade på mig med en sur blick. Jag sat bara och skrattade.
- Ursäkta mig, men jag sov faktiskt. Mumlade Taylor och gäspade.
- Jag skulle bara väcka dig för att du kanske inte ville sova i kläder. Sa jag och skrattade.
- Okej, tack, men nästa gång kan du väl låta mig fortsätta sova? Sa han.
- Okej då. Sa jag. Han började ta av sig sina kläder och kröp ner under täcket i kalsonger. Jag bara log och la mig till rätta. När jag hade sovit en stund vaknade jag av att det kändes som att någon satt och kollade på mig. Jag satte mig upp i sängen, men det var för mörkt för att kunna se något. Jag uppfattade en rörelse mittemot sängen. Månen började lysa in, men jag såg inget. Jag skulle väcka Taylor, men istället för att lägga min hand på hans arm så la jag den i något blött. Plötsligt såg jag en skugga. Skuggan höjde en kniv och jag kände ett nackgrepp. Jag vaknade med ett ryck och kallsvettades. Jag kände en hand på kinden. Jag skrek till.
- Sschh, ta det lugnt. Det är bara jag! Viskade Taylor. Jag tog tag i hans hand och flyttade mig närmre honom.
- Bara en dröm. Sa jag och tog hans hand och la den runt min midja. Sedan somnade jag och vaknade inte mer den natten.
Taylor:
När jag vaknade på morgonen sov Jenna fortfarande. Jag bestämde mig för att jag skulle väcka henne som hon väckte mig.
- Älskling? Sa jag, fnissade till lite och skakade hennes arm. Hon reagerade inte.
- Jenna! Skrekjag och hon ryckte till och spärrade upp ögonen.
- Godmorgon sötaste! Sa jag och pussade henne lätt på kinden.
- Jag måste få sova. Sa Jenna och kollade trött på mig.
- Men vi måste gå och äta frukost nu! Svarade jag.
- Jag hatar dig. Mumlade Jenna och dängde löst till mig med en kudde.
- Älskar dig också! Sa jag glatt och gick in till badrummet. Jag hoppade in i duschen och stod kvar där i tjugo minuter ungefär. Jag klev ut och torkade mig. Sedan satte jag på mig en svart t-shirt och ett par mörkblåa jeans. Innan jag gick ut från badrummet fixade jag håret litegrann. När jag gick ut från badrummet låg hon kvar i sängen och sov. Jag letade efter något föremål som kunde låta och hittade en bricka av plåt. Jag slängde den i golvet och Jenna hoppade till.
- Okej! Ta det lugnt, ska bara hoppa in i duschen en snabbis. Sa hon och släpade sig in i badrummer. Jag skrattade lite tyst för mig själv och sedan började jag hålla på med min telefon. Efter kanske tre kvart kom hon ut.
- Hoppa in i duschen en snabbis? Frågade jag och låtsades gäspa. Hon kollade på mig och rynkade på näsan. Hon satte på sig ett vitt linne och ett par jeansshorts. Jag kollade på klockan och märkte att det bara var en kvart kvar av frukosten.
- Det är en kvart kvar av frukosten, så vi måste gå nu om vi ska hinna! Sa jag och kastade på mig skorna och öppnade dörren. Jenna började sätta på sig skorna, sedan pussade hon mig och satte på mig en keps.
- Annars måste vi ut på en joggingtur, och det orkar jag inte! Sa Jenna och log. Jag fnissade lite, sen gick vi ner. Jag tog ett glas apelsinjuice, en macka och lite youghurt och Jenna tog äppeljuice och en liten macka.
- Ska du bara äta det där lilla? Frågade jag.
- Jaa? Man vill ju inte bli tjock! Sa Jenna. Nä, jag driver, sådan är inte jag. Men jag är inte så jättehungrig. Och isåfall äter jag ju jättemycket lunch!
Jag bara nickade och fortsatte äta. När vi var färdiga och skulle gå kom det fram tre tjejer som frågade om autograf och bild. De frågade mig om jag kunde ta korten, och det sa jag såklart ja till. En av tjejerna sa att hon ville ha kort på mig och Taylor, så hon fick det. Taylor pussade mig på kinden och jag log.
- Tack så mycket! Sa en av tjejerna, som hette Dakota. När vi hade sagt hejdå till tjejerna gick vi upp på rummet.
- Ska vi ner på stranden? Undrade Jenna.
- Vilken strand? Frågade jag.
- Den stranden vi träffades på såklart! Svarade Jenna och jag kände mig dum. Såklart vi skulle dit!
- Kommer du ihåg hur du fick springa ifrån alla galna tjejerna? Och att allt detta sedan ledde till det här! Sa Jenna drömmande och kysste mig.
- Att vi sedan gick till ditt hotellrum och Nathan kom. Blev du verkligen ledsen när vi gick? Det såg så ut iallafall!
- Du vet Twilight-filmerna? Frågade jag och Jenna nickade. Då blir ju Jacob inpräglad i Renesmee, ungefär så blev det. Kort sagt, jag blev inpräglad. Och jag tålde inte att se dig och honom tillsammans när det var han som var störd. Men jag hade inte tänkt slå honom, så jag gjorde inte det.
- Det var bra Taylor. Jag menar, han är så känslig av sig! Skrattade Jenna till.
- Han knäckte handen när han slog mig i magen.. Jag började asgarva.
- Han är väl inte så tokig. Sa Jenna plötsligt. Jag slutade genast skrattaoch kollade på Jenna och gapade.
- Nej, jag menar bara att han är en härlig kille. Men asså det är ju dig jag älskar. Sa Jenna och la sin hand på min axel.
- Ja, men han är ju såå trevlig. Han sköt oss båda, och du känner honom, guud så trevlig han är! Sa jag och försökte låta så ironisk som jag bara kunde.
- Taylor.. Jag avbröt henne.
- Hur faan kan du tänka så? Jag fattar inte vad du tänker med. Det är bara att säga att du vill ha honom, du behöver inte playa runt. Det va alltså du som skickade smset.. Jag kollade ursinnigt på Jenna, men hon bara log.
- Du vet att jag älskar dig va? Sa Jenna och försökte kyssa mig, men jag drog mig undan.
- Gå då! GÅ! Skrek jag och pekade mot dörren.
- Men Taylor, jag skojade ju bara! Jenna blev tårögd.
- Aa, såklart du gjorde.. Men du kanske har rätt? Jag har ju inte försökt mörda någon! Jaa, han är ju bättre än mig! Sa jag och log ironiskt.
- Snälla, tvinga mig inte att bo hos honom. Han kommer mörda mig, för att sedan kunna mörda dig, fattar du inte det? Sa Jenna med tårar i ögonen.
- Då får det väl bli så. Sa jag bestämt.
- Ge dig. Jenna slog till mig på armen med en kudde. Hon såg glad ut, men man såg att hon hade varit tårögd.
- Jag menade inte vad jag sa Taylor. Det bara kom. Men en sak sa jag som jag menade.
- Vad? Jag kollade mot Jenna och hon log.
- Att det är dig jag älskar. Vi började kyssas.
-------------------------------------------------------------
Sry för sämst uppdatering, men asso det är faktiskt lov..
I helgen ska jag till mina kusiner, så jag kommer inte kunna lägga ut några delar i helgen, men jag kommer skriva de iallafall. :)
torsdag 5 januari 2012
lördag 31 december 2011
Without your love - Del 10
Taylor:
När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
--------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
Nathan sköt och Taylor ramlade ihop bredvid honom.
- TAYLOR!!! Skrek jag och började gråta.
- Så du är med honom nu va? Sa han och hånflinade mot mig. Han laddade pistolen och skulle skjuta mig, men Taylor sparkade till honom med de sista krafterna han hade. Nathan hade skjutit mig i låret. Jag rös till av smärtan och sedan började jag skrika på hjälp. Nathan fick panik och sparkade mig en gång i magen. Sedan kollade han sig omkring och sprang ut ur hotellrummet. Jag började krypa mot Taylor och tog tag i hans hand och viskade i hans öra.
- Lämna mig aldrig, lova det. Sedan kysste jag honom och bara låg bredvid honom. Mina krafter var slut. Efter några minuter sträckte jag mig efter Taylors telefon och ringde 911. Jag berättade vart vi va och sedan pratade polisen med mig en stund för att jag skulle bli lugn. Jag sa att Taylor hade blivit skjuten i axeln och jag i låret. Efter ungefär 25 minuter kom en ambulans. Eftersom att Taylor var mest skadad så ville jag att han skulle åka in först. Så jag tog den andra ambulansen som kom. Jag blev stressad och svimmade.
***
När jag vaknade låg jag i ett vitt rum med en massa människor i vita rockar. Bredvid mig låg Taylor med en syrgasmask för munnen och en kanyl i armen. Kanylen ledde till en påse med dropp. Jag sträckte mig efter hans hand men nådde inte. Jag försökte ställa mig upp och märkte att jag hade gips runt benet. Jag ställde mig upp på vingliga ben och det sprang in en massa läkare i rummet. De tog tag i mig och lyfte mig till sängen igen. Det kom in två tjejer som rullade ut Taylor. Jag fick panik och började skrika.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED?! TAYLOR!! LÄMNA MIG INTE, STANNA HÄR! En sur läkare blängde surt på mig.
- Han ska opereras idiot! Läkaren såg ursur ut.
- Kommer han tillbaks in hit? Frågade jag och log. Jag döljde paniken.
- Näe, vi kommer dumpa kroppen på soptippen efter att ha tömt honom på inälvor. Skrattade läkaren och gick ut från rummet. Jag reste mig snabbt upp och haltade ut ur rummet. Jag började leta efter något som såg ut som en operationssal. Konstigt nog så hade ingen märkt att jag inte låg kvar. Jag tryckte mig mot en glasruta och Taylor låg på en säng. En av personerna i rummet tog fram något som såg ut som en kniv och jag började banka hårt på glasrutan. Jag kände att nån kröp upp bakom mig. Jag kände ett stick i nacken och jag blev sömnig. När jag sedan vaknade låg jag i samma rum som tidigare och Taylor låg bredvid mig. Jag log och blev lugn.
- Måste vi söva ner dig för att du ska ta det lugnt? Skrattade en läkare till.
- Men den där läkaren sa att de skulle ta ut alla hans inälvor och dumpa honom på sopt.. Sa jag och pekade på en läkare, trodde jag. Men det fanns ingen läkare.
- Jag tror vi har en som hallucinerar här! Viskade läkaren en aning högt. Tack idiot! Tänkte jag.
Jag orkade inte vara vaken, så jag slöt mina ögon och somnade. Jag vaknade av att någon satt och höll min hand. Jag öppnade ögonen och min önskan hade blivit uppfylld. Det var Taylor, utan tröja som jag var van vid att se honom, om man tänker på alla Twilight-filmerna. Jag satte mig snabbt upp och slängde mig runt hans hals.
- Gud vad jag har saknat dig! Sa jag. Man såg att han hade ont, så jag tog det lugnt.
- Jag hade varit vaken i några minuter och redan satt jag här med min tjej! Sa Taylor och flinade till lite. Jag kysste honom länge.
- Ta det lugnt barn, vi är fortfarande härinne! Sa en läkare som böjde sig fram mot mig och blinkade med ena ögat. Antagligen såg Taylor det, för han drog mig närmare honom. Jag klappade lite på sängen bredvid mig och flyttade åt så att Taylor kunde lägga sig ner.
- Varför är du aldrig hemma? Frågade Taylor plötsligt och jag började kallsvettas. Jag ville inte tänka på "hemma" nu när allt va så perfekt.
- Vill inte prata om det.. Sa jag och Taylor tog min hand. Jag drog till mig den när jag kom på hur mycket jag hade svettats. Han satte sig upp och stirrade på mig.
- Så jag får inte veta? Sa han och reste sig upp och gick surt till sin säng. Han satte sig ner med ryggen mot mig.
- De är döda, är du nöjd nu? Frågade jag. Han ryckte till och såg ledsen ut.
- Förlåt, jag visste inte.. Sa han, men jag avbröt honom.
- Näe, men nu gör du det! Sa jag irriterat. Han ställde sig upp och tittade på mig. Han såg nyfiken och ledsen ut. Det kändes som att någon tvingade mig att berätta.
- De körde ihjäl sig när jag var tre, så jag bodde hos min morbror Rick, men jag får får inte bo hos honom längre, jag vet inte varför, men han hade packat alla mina grejer i en massa olika väskor. Det är mitt liv Sa jag och kollade på honom. Han blev tårögd och satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Det är okej att gråta vet du! Sa han och snyftade lite.
- Det är lugnt, jag kände ändå inte mina föräldrar. Sa jag och log.
- SNälla, förlåt mig, jag hade ingen aning om att det hade hänt. Snälla förlåt! Sa han och kollade lidande på mig.
- Jag förlåter dig bara för att jag älskar dig och jag låter inget komma emellan oss. Sa jag och kysste honom. Länge och passionerat.
Taylor:
Efter någon vecka fick vi åka hem igen. Vi åkte till mitt hotellrum. Vi hade bestämt att vi skulle byta hotell så att Nathan inte skulle komma igen. Jag checkade ut och sa till de i receptionen att de inte skulle säga något till någon som frågade om oss. Vi tog en taxi till ett annat hotell och checkade in i ett rum. Det var ett snyggt rum med en fin utsikt genom en panorama-vägg. Jenna sprang snabbt fram mot rutan och tryckte sig mot den och gapade.
- Ska vi bo här?! Sa hon och såg lika glad ut som en treåring på julafton.
- Jag trodde du skulle gilla det.. Skämtade jag med ledset tonfall.
- Skämtar du eller? Det är ju underbart! Sa hon och slängde sig runt min hals.
- Jaa, jag skämtade. Sa jag och log och vi började kyssas. Vi gick mot sängen och la oss ner.
- Ska vi kolla på en film? Sa jag sedan.
- Visst, varför inte? Svarade hon och pussade mig på näsan. Jag gick fram mot det lilla bordet som stod bredvid teven och tog upp dosan. Jag hade bokat ett rum med OnDemand box, så vi kunde hyra film direkt i teven om vi ville. Eftersom att vi inte hade med oss några filmer så gjorde vi så.
- Vilken film ska vi kolla på då? Frågade jag och Jenna kollade på mig.
- Välj någon. Hon log.
- Då får det bli en skräckis. Vad sägs om Quarantine? Den handlar om ett virus som sprids i en byggnad och några människor blir inlåsta. Och uppätna. Sa jag och hon såg rädd ut.
- Vi kan kolla på den om jag får liga jättenära dig så att jag inte blir rädd. Sa Jenna och blinkade.
- Såklart babe. Sa jag och kysste henne. Sedan startade vi filmen.
- Eller så kanske vi ska kolla på en annan film! Sa jag efter ungefär en halvtimme och höll för ögonen.
- Näjje, det är ju nu det börjar bli spännande! Sa hon. Jag lossade lite på händerna jag hade för ögonen och såg hur koncentrerad Jenna va i filmen. Jag klamrade mig fast vid Jenna och skakade jättemycket efter att ha sett en liten del av filmen.
- Är du verkligen så rädd? Rädd som ett litet barn. Sa Jenna och fnissade lite. Jag suckade bara och försökte visa att jag inte var ett barn genom att kolla på filmen. Just då hoppade en rabiessmittad tjej upp från ingenstans och jag skrek högt och länge. Jenna slängde sig ner på golvet med en duns.
- Sluta Skrämmas sådär! Sa hon och kippade efter andan. Sedan började vi båda skratta.
---------------------------------------------------------
Förlåt för jättedålig uppdatering, men jag har varit sjuk sedan julafton och inte orkat kliva upp ur sängen..
Men jag ska fortsätta skriva, så fort jag kan.
Gott nytt år iallafall! :)
När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
--------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
Nathan sköt och Taylor ramlade ihop bredvid honom.
- TAYLOR!!! Skrek jag och började gråta.
- Så du är med honom nu va? Sa han och hånflinade mot mig. Han laddade pistolen och skulle skjuta mig, men Taylor sparkade till honom med de sista krafterna han hade. Nathan hade skjutit mig i låret. Jag rös till av smärtan och sedan började jag skrika på hjälp. Nathan fick panik och sparkade mig en gång i magen. Sedan kollade han sig omkring och sprang ut ur hotellrummet. Jag började krypa mot Taylor och tog tag i hans hand och viskade i hans öra.
- Lämna mig aldrig, lova det. Sedan kysste jag honom och bara låg bredvid honom. Mina krafter var slut. Efter några minuter sträckte jag mig efter Taylors telefon och ringde 911. Jag berättade vart vi va och sedan pratade polisen med mig en stund för att jag skulle bli lugn. Jag sa att Taylor hade blivit skjuten i axeln och jag i låret. Efter ungefär 25 minuter kom en ambulans. Eftersom att Taylor var mest skadad så ville jag att han skulle åka in först. Så jag tog den andra ambulansen som kom. Jag blev stressad och svimmade.
***
När jag vaknade låg jag i ett vitt rum med en massa människor i vita rockar. Bredvid mig låg Taylor med en syrgasmask för munnen och en kanyl i armen. Kanylen ledde till en påse med dropp. Jag sträckte mig efter hans hand men nådde inte. Jag försökte ställa mig upp och märkte att jag hade gips runt benet. Jag ställde mig upp på vingliga ben och det sprang in en massa läkare i rummet. De tog tag i mig och lyfte mig till sängen igen. Det kom in två tjejer som rullade ut Taylor. Jag fick panik och började skrika.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED?! TAYLOR!! LÄMNA MIG INTE, STANNA HÄR! En sur läkare blängde surt på mig.
- Han ska opereras idiot! Läkaren såg ursur ut.
- Kommer han tillbaks in hit? Frågade jag och log. Jag döljde paniken.
- Näe, vi kommer dumpa kroppen på soptippen efter att ha tömt honom på inälvor. Skrattade läkaren och gick ut från rummet. Jag reste mig snabbt upp och haltade ut ur rummet. Jag började leta efter något som såg ut som en operationssal. Konstigt nog så hade ingen märkt att jag inte låg kvar. Jag tryckte mig mot en glasruta och Taylor låg på en säng. En av personerna i rummet tog fram något som såg ut som en kniv och jag började banka hårt på glasrutan. Jag kände att nån kröp upp bakom mig. Jag kände ett stick i nacken och jag blev sömnig. När jag sedan vaknade låg jag i samma rum som tidigare och Taylor låg bredvid mig. Jag log och blev lugn.
- Måste vi söva ner dig för att du ska ta det lugnt? Skrattade en läkare till.
- Men den där läkaren sa att de skulle ta ut alla hans inälvor och dumpa honom på sopt.. Sa jag och pekade på en läkare, trodde jag. Men det fanns ingen läkare.
- Jag tror vi har en som hallucinerar här! Viskade läkaren en aning högt. Tack idiot! Tänkte jag.
Jag orkade inte vara vaken, så jag slöt mina ögon och somnade. Jag vaknade av att någon satt och höll min hand. Jag öppnade ögonen och min önskan hade blivit uppfylld. Det var Taylor, utan tröja som jag var van vid att se honom, om man tänker på alla Twilight-filmerna. Jag satte mig snabbt upp och slängde mig runt hans hals.
- Gud vad jag har saknat dig! Sa jag. Man såg att han hade ont, så jag tog det lugnt.
- Jag hade varit vaken i några minuter och redan satt jag här med min tjej! Sa Taylor och flinade till lite. Jag kysste honom länge.
- Ta det lugnt barn, vi är fortfarande härinne! Sa en läkare som böjde sig fram mot mig och blinkade med ena ögat. Antagligen såg Taylor det, för han drog mig närmare honom. Jag klappade lite på sängen bredvid mig och flyttade åt så att Taylor kunde lägga sig ner.
- Varför är du aldrig hemma? Frågade Taylor plötsligt och jag började kallsvettas. Jag ville inte tänka på "hemma" nu när allt va så perfekt.
- Vill inte prata om det.. Sa jag och Taylor tog min hand. Jag drog till mig den när jag kom på hur mycket jag hade svettats. Han satte sig upp och stirrade på mig.
- Så jag får inte veta? Sa han och reste sig upp och gick surt till sin säng. Han satte sig ner med ryggen mot mig.
- De är döda, är du nöjd nu? Frågade jag. Han ryckte till och såg ledsen ut.
- Förlåt, jag visste inte.. Sa han, men jag avbröt honom.
- Näe, men nu gör du det! Sa jag irriterat. Han ställde sig upp och tittade på mig. Han såg nyfiken och ledsen ut. Det kändes som att någon tvingade mig att berätta.
- De körde ihjäl sig när jag var tre, så jag bodde hos min morbror Rick, men jag får får inte bo hos honom längre, jag vet inte varför, men han hade packat alla mina grejer i en massa olika väskor. Det är mitt liv Sa jag och kollade på honom. Han blev tårögd och satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Det är okej att gråta vet du! Sa han och snyftade lite.
- Det är lugnt, jag kände ändå inte mina föräldrar. Sa jag och log.
- SNälla, förlåt mig, jag hade ingen aning om att det hade hänt. Snälla förlåt! Sa han och kollade lidande på mig.
- Jag förlåter dig bara för att jag älskar dig och jag låter inget komma emellan oss. Sa jag och kysste honom. Länge och passionerat.
Taylor:
Efter någon vecka fick vi åka hem igen. Vi åkte till mitt hotellrum. Vi hade bestämt att vi skulle byta hotell så att Nathan inte skulle komma igen. Jag checkade ut och sa till de i receptionen att de inte skulle säga något till någon som frågade om oss. Vi tog en taxi till ett annat hotell och checkade in i ett rum. Det var ett snyggt rum med en fin utsikt genom en panorama-vägg. Jenna sprang snabbt fram mot rutan och tryckte sig mot den och gapade.
- Ska vi bo här?! Sa hon och såg lika glad ut som en treåring på julafton.
- Jag trodde du skulle gilla det.. Skämtade jag med ledset tonfall.
- Skämtar du eller? Det är ju underbart! Sa hon och slängde sig runt min hals.
- Jaa, jag skämtade. Sa jag och log och vi började kyssas. Vi gick mot sängen och la oss ner.
- Ska vi kolla på en film? Sa jag sedan.
- Visst, varför inte? Svarade hon och pussade mig på näsan. Jag gick fram mot det lilla bordet som stod bredvid teven och tog upp dosan. Jag hade bokat ett rum med OnDemand box, så vi kunde hyra film direkt i teven om vi ville. Eftersom att vi inte hade med oss några filmer så gjorde vi så.
- Vilken film ska vi kolla på då? Frågade jag och Jenna kollade på mig.
- Välj någon. Hon log.
- Då får det bli en skräckis. Vad sägs om Quarantine? Den handlar om ett virus som sprids i en byggnad och några människor blir inlåsta. Och uppätna. Sa jag och hon såg rädd ut.
- Vi kan kolla på den om jag får liga jättenära dig så att jag inte blir rädd. Sa Jenna och blinkade.
- Såklart babe. Sa jag och kysste henne. Sedan startade vi filmen.
- Eller så kanske vi ska kolla på en annan film! Sa jag efter ungefär en halvtimme och höll för ögonen.
- Näjje, det är ju nu det börjar bli spännande! Sa hon. Jag lossade lite på händerna jag hade för ögonen och såg hur koncentrerad Jenna va i filmen. Jag klamrade mig fast vid Jenna och skakade jättemycket efter att ha sett en liten del av filmen.
- Är du verkligen så rädd? Rädd som ett litet barn. Sa Jenna och fnissade lite. Jag suckade bara och försökte visa att jag inte var ett barn genom att kolla på filmen. Just då hoppade en rabiessmittad tjej upp från ingenstans och jag skrek högt och länge. Jenna slängde sig ner på golvet med en duns.
- Sluta Skrämmas sådär! Sa hon och kippade efter andan. Sedan började vi båda skratta.
---------------------------------------------------------
Förlåt för jättedålig uppdatering, men jag har varit sjuk sedan julafton och inte orkat kliva upp ur sängen..
Men jag ska fortsätta skriva, så fort jag kan.
Gott nytt år iallafall! :)
lördag 24 december 2011
Without your love - Del 9
Jenna:
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
--------------------------------------------------------------------------
Taylor:
För första gången på några dagar hade vi kommit överrens och ingen var sur på någon. Eller joo, jag och Jenna va ju det på Nathan, men jaja.
Jag låk vaken och tänkte medans Jenna sov. Min telefon plingade till och jag kollade. Ett nytt sms.
"Du är dödens! Jag kommer fullfölja mitt uppdrag, om jag så måste döda henne på kuppen."
Det var okänt nummer, men det fanns bara en person som skulle ha skickat ett sådant sms.
Jag hoppade till och började skaka. Jenna gäspade och öppnade ögonen.
- Vad har hänt? Du ser skräckslagen ut!
Jag kunde knappt prata. Jag tog upp telefonen och visade henne smset. Hon stelnade till och la handen för munnen. Hon kollade på mig med rädda ögon. Jag slände ifrån mig telefonen och kramade om Jenna. Hon grät ut i min famn.
- Vad ska vi göra nu då? Grät hon.
- Du får bo någon annanstans, hellre ett liv än två.. Suckade jag.
- Men jag vill inte vara med någon annan än dig! Sa Jenna och såg på mig med rödgråtna ögon. Jag torkade bort några tårar från hennes kind.
- Du måste gå. Jag klarar mig nog ska du se. Sa jag och blev lite förvånad över vad jag hade sagt. Jag visste ju att jag inte skulle klara det denhär gången..
- Nog räcker inte Taylor. Jag vill inte göra det här. Vi har ingen aning om vad som skulle kunna hända! Sa hon och kramade mig hand hårt. Hon la ner sitt huvud på min mage. Precis på blåmärkena. Jag skrek till och hon hoppade upp från sängen. Jag "hukade" mig ner lite och spände ansiktet.
Det kändes som att någon sakta drog bort skinnet frånmin mage.
- Förlåt.. Det var.. inte meningen.. att det skulle bli så.. Sa Jenna och såg orolig ut. Jag ställde mig upp och gick fram mot henne. Jag la mina armar runt hennes kropp och tiden stannade. Det kändes som att vi stod där i några dagar, men det var bara några sekunder. Vi släppte varandra och hon ställde sig på tå och kysste mig. Jag smekte hennes kind. När vi tog våra läppar ifrån varandra började hon gå runt med handen för pannan. Hon var så vacker.
Jenna:
Jag ville inte höra att han nog klarar sig. Jag visste verkligen inte hur jag skulle reagera. Hur kunde Nathan göra något sådant här?! Jag hatade honom. Jag fattade inte hur jag kunde ha varit tillsammans med honom.
- Taylor? Lova mig att aldrig lämna mig. Vad som än händer. Sa jag och kollade på honom. Det knackade på dörren och både jag och Taylor hoppade till. Jag var påväg mot dörren när Taylor grabbade tag i min arm. Jag drogs en bit bakåt.
- Det skulle kunna vara han.. Viskade Taylor.
- Vi får väl ta reda på det. Sa jag och gick fram till dörren. Det brukar finnas sånadär små kikhål på hotell, men det fanns inte på det där hotellet. Jag gick fram till dörren och öppnade försiktigt. Jag såg någon gå längs korridoren. Jag kände inte igen kläderna, sättet personen gick på och inte utseende, fast å andra sidan så såg jag ju inte ansiktet på personen..
Personen höll i någonting. Jag såg inte vad det var, men något silvrigt och svart va det iallafall.
- Nä, jag drar och handlar nu! Sa jag för att lugna ner Taylor lite.
- Skulleväl bli bra med kaffe och mjölk tror jag väl. Köp något fint till dig själv också! Sa han och kollade på mig och log och gav mig lite pengar.
- Okej, duvet vad som gäller! Sa jag och började marschera till mina ytterkläder. Jag tog på mig de och gick ut och väntade igen på att han låste allt. Han knackade som vi hade sagt. Det betydde att jag kunde gå. Påväg ut från hotellet såg jag personen.Som att han hade väntat på mig. Jag brydde mig inte mer om det, så jag bara fortsatte gå mot seven eleven.
Taylor:
Jag satte mig ner för att kolla på tv när Jenna knackade på dörren. Jag började tänka på vilken kort tid det hade tagit. Jag öppnade lite för att kolla vem det var. Det var inte Jenna.
- Låt mig kommain så ska vi ta det lite lugnt. Sa en röst jag väl kände igen och personen stack in en pistol. Nathan. Jag slängdeupp armarna och började backa. Det var då det skulle hända. Han riktade pistolen mot mig, sedan vände han sig om, fortfarande med pistolen mot mig, och stängdeoch låste dörren. Han gick fram mot mig.
- Gör du något motstånd vet du vad som händer. Sa han, viftade med pistolen och hånflinade. Jag satte mig sakta ner på sängen. Han gick fram mot mig, tog tag i mitt hår och drog ner mig på golvet. Han började sparka mig i magen som förut. Jag kan inte beskriva känslan. Jag hade ju fortfarande alla blåmärken kvar. Jag sträckte ut benet och råkade fälla honom. Han slängde sig upp och siktade pistolen mot min panna och skrek olika saker.
- Vafan tror du att du håller på med?! Bara fälla mig sådär va?! Precis när han sa det knackade det på dörren. Det var takten jag och Jenna bestämt.
Nu måste det ju vara hon.. Han kommer säkert mörda någon.
Tänkte jag. Nathan blickade mot dörren, sedan kollade han på mig istället och log.
- Nämen, kommer inte den lilla älskningen nu? Sa han och log.
- Våga bara röra henne! Skrek jag.
- Haha, tror du att jag ska vara rädd nu eller? Förresten, det vågar jag ändå göra! Sa han och gick fram mot dörren. Han öppnade den och höll armen om hennes hals med pistolen mot hennes tinning. Hon började gråtaoch såg verkligen livrädd och skräckslagen ut.
- Hon har inget med saken att göra. Sa jag och kollade oroligt på Jenna. Nathan kollade på mig, sedan vände han på Jenna så att de stod ansikte mot ansikte. Han började kyssa henne och det såg ut som att hon besvarade kyssen. Jag hade fått nog. Han hade gått alldeles för långt, så jag började springa mot Nathan. Han tog upp pistolen så att jag höll på att springa in i den. Jag började backa och han slängde ner Jenna på golvet. Han gick fram mot mig med pistolen före och laddade den.
- Du tror att du bara kan komma och ta min tjej va? Vi pratade ju om det här förra gången! Sa han och viftade med pistolen några centimeter ifrån mitt ansikte, beredd på att bara avfyra ett skott när som helst. När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
-----------------------------------------------------------------------------
Förlåt för sviiindålig uppdatering, men god jul på er iaf !
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
--------------------------------------------------------------------------
Taylor:
För första gången på några dagar hade vi kommit överrens och ingen var sur på någon. Eller joo, jag och Jenna va ju det på Nathan, men jaja.
Jag låk vaken och tänkte medans Jenna sov. Min telefon plingade till och jag kollade. Ett nytt sms.
"Du är dödens! Jag kommer fullfölja mitt uppdrag, om jag så måste döda henne på kuppen."
Det var okänt nummer, men det fanns bara en person som skulle ha skickat ett sådant sms.
Jag hoppade till och började skaka. Jenna gäspade och öppnade ögonen.
- Vad har hänt? Du ser skräckslagen ut!
Jag kunde knappt prata. Jag tog upp telefonen och visade henne smset. Hon stelnade till och la handen för munnen. Hon kollade på mig med rädda ögon. Jag slände ifrån mig telefonen och kramade om Jenna. Hon grät ut i min famn.
- Vad ska vi göra nu då? Grät hon.
- Du får bo någon annanstans, hellre ett liv än två.. Suckade jag.
- Men jag vill inte vara med någon annan än dig! Sa Jenna och såg på mig med rödgråtna ögon. Jag torkade bort några tårar från hennes kind.
- Du måste gå. Jag klarar mig nog ska du se. Sa jag och blev lite förvånad över vad jag hade sagt. Jag visste ju att jag inte skulle klara det denhär gången..
- Nog räcker inte Taylor. Jag vill inte göra det här. Vi har ingen aning om vad som skulle kunna hända! Sa hon och kramade mig hand hårt. Hon la ner sitt huvud på min mage. Precis på blåmärkena. Jag skrek till och hon hoppade upp från sängen. Jag "hukade" mig ner lite och spände ansiktet.
Det kändes som att någon sakta drog bort skinnet frånmin mage.
- Förlåt.. Det var.. inte meningen.. att det skulle bli så.. Sa Jenna och såg orolig ut. Jag ställde mig upp och gick fram mot henne. Jag la mina armar runt hennes kropp och tiden stannade. Det kändes som att vi stod där i några dagar, men det var bara några sekunder. Vi släppte varandra och hon ställde sig på tå och kysste mig. Jag smekte hennes kind. När vi tog våra läppar ifrån varandra började hon gå runt med handen för pannan. Hon var så vacker.
Jenna:
Jag ville inte höra att han nog klarar sig. Jag visste verkligen inte hur jag skulle reagera. Hur kunde Nathan göra något sådant här?! Jag hatade honom. Jag fattade inte hur jag kunde ha varit tillsammans med honom.
- Taylor? Lova mig att aldrig lämna mig. Vad som än händer. Sa jag och kollade på honom. Det knackade på dörren och både jag och Taylor hoppade till. Jag var påväg mot dörren när Taylor grabbade tag i min arm. Jag drogs en bit bakåt.
- Det skulle kunna vara han.. Viskade Taylor.
- Vi får väl ta reda på det. Sa jag och gick fram till dörren. Det brukar finnas sånadär små kikhål på hotell, men det fanns inte på det där hotellet. Jag gick fram till dörren och öppnade försiktigt. Jag såg någon gå längs korridoren. Jag kände inte igen kläderna, sättet personen gick på och inte utseende, fast å andra sidan så såg jag ju inte ansiktet på personen..
Personen höll i någonting. Jag såg inte vad det var, men något silvrigt och svart va det iallafall.
- Nä, jag drar och handlar nu! Sa jag för att lugna ner Taylor lite.
- Skulleväl bli bra med kaffe och mjölk tror jag väl. Köp något fint till dig själv också! Sa han och kollade på mig och log och gav mig lite pengar.
- Okej, duvet vad som gäller! Sa jag och började marschera till mina ytterkläder. Jag tog på mig de och gick ut och väntade igen på att han låste allt. Han knackade som vi hade sagt. Det betydde att jag kunde gå. Påväg ut från hotellet såg jag personen.Som att han hade väntat på mig. Jag brydde mig inte mer om det, så jag bara fortsatte gå mot seven eleven.
Taylor:
Jag satte mig ner för att kolla på tv när Jenna knackade på dörren. Jag började tänka på vilken kort tid det hade tagit. Jag öppnade lite för att kolla vem det var. Det var inte Jenna.
- Låt mig kommain så ska vi ta det lite lugnt. Sa en röst jag väl kände igen och personen stack in en pistol. Nathan. Jag slängdeupp armarna och började backa. Det var då det skulle hända. Han riktade pistolen mot mig, sedan vände han sig om, fortfarande med pistolen mot mig, och stängdeoch låste dörren. Han gick fram mot mig.
- Gör du något motstånd vet du vad som händer. Sa han, viftade med pistolen och hånflinade. Jag satte mig sakta ner på sängen. Han gick fram mot mig, tog tag i mitt hår och drog ner mig på golvet. Han började sparka mig i magen som förut. Jag kan inte beskriva känslan. Jag hade ju fortfarande alla blåmärken kvar. Jag sträckte ut benet och råkade fälla honom. Han slängde sig upp och siktade pistolen mot min panna och skrek olika saker.
- Vafan tror du att du håller på med?! Bara fälla mig sådär va?! Precis när han sa det knackade det på dörren. Det var takten jag och Jenna bestämt.
Nu måste det ju vara hon.. Han kommer säkert mörda någon.
Tänkte jag. Nathan blickade mot dörren, sedan kollade han på mig istället och log.
- Nämen, kommer inte den lilla älskningen nu? Sa han och log.
- Våga bara röra henne! Skrek jag.
- Haha, tror du att jag ska vara rädd nu eller? Förresten, det vågar jag ändå göra! Sa han och gick fram mot dörren. Han öppnade den och höll armen om hennes hals med pistolen mot hennes tinning. Hon började gråtaoch såg verkligen livrädd och skräckslagen ut.
- Hon har inget med saken att göra. Sa jag och kollade oroligt på Jenna. Nathan kollade på mig, sedan vände han på Jenna så att de stod ansikte mot ansikte. Han började kyssa henne och det såg ut som att hon besvarade kyssen. Jag hade fått nog. Han hade gått alldeles för långt, så jag började springa mot Nathan. Han tog upp pistolen så att jag höll på att springa in i den. Jag började backa och han slängde ner Jenna på golvet. Han gick fram mot mig med pistolen före och laddade den.
- Du tror att du bara kan komma och ta min tjej va? Vi pratade ju om det här förra gången! Sa han och viftade med pistolen några centimeter ifrån mitt ansikte, beredd på att bara avfyra ett skott när som helst. När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
-----------------------------------------------------------------------------
Förlåt för sviiindålig uppdatering, men god jul på er iaf !
tisdag 20 december 2011
Without your love - Del 8
Jenna:
Hej Taylor. Bara så du vet så är jag med Nathan. men jag kommer över så snabbt jag kan. Jag räcker till er båda. Jag vet inte riktigt, men Nathan är så speciell. I varje kyss så bara försvinner jag. Svävar upp från marken. Jag älskar honom, men dig med. Men det är väl okej? :**
Nathan gick ju aldrig på toa. Han speglade sig bara.. Jag backade sakta ut från rummet och stoppade ner fötterna i skorna och höll i jackan.Vi båda stod med tårar i ögonen, jag i hallen och han bredvid sängen, fortfarande med handen för munnen. Jag gick sakta därifrån och stängde mjukt. Jag stod still, snyftade och började gå bort från hans rum. Bort från hotellet. Jag satte mig på stenen där jag såg Taylor för första gången. Jag kände den varma sommarblåsten i mitt hår.
-----------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag satt på stenen kom jag att tänka på Rick. Jag kanske var tvungen att gå hem till honom och bo där.. Jag tänkte på vad som skulle kunna hända om jag sov hos honom, så jag bestämde mig för att bo hos Nathan om det var okej för honom. Fast jag ville bo hos Taylor hellre än att bo hos Nathan. Borde jag bli såhär behandlad av Taylor? Asså han verkade ju vara väldigt sur, men han kunde väl iallafall ha låtit bli att slå till mig? Å andra sidan så tror jag absolut inte att det var meningen. Men jag kanske skulle berätta för Nathan att jag var på besök, för Nathan sa ju inget om att jag inte fick umgås med honom, bara Taylor inte skulle umgås med mig. Aja, jag började gå hem mot Ricks hus för att hämta några grejer. Jag ringde upp Nathan.
- Heej babyyy! Nästan skrek han i telefonen. Jag log lite smått.
- Hej, är det okej om jag typ bor hos dig ett tag? Frågade jag och kvävde en nysning. Nathan andades ut långsamt.
- Det är klart! Har du hicka? Frågade han och började skratta. Det var typ bara en person i världen som kunde få mig att le, och det var Nathan.
- Haha, näjje! Jag orkade inte nysa. Sa jag och log.
- Okej, men när komer du då? Sa Nathan.
- Ska bara dra hem och hämta lite stuffså kommer jag. Svarade jag.
- Okej, då ses vi, puss! Sa Nathan.
- Aa, puss. Sa jag och la på. När jag hade lagt ner telefonen i fickan såg jag Ricks hus. Jag svalde hårt och började gå mot dörren. Jag kände om dörren var öppen, och det var den. Så jag gick in. Jag hörde snabba steg i trappan. Det var Rick, och han såg arg ut, riktigt arg.
Han kollade på mig en stund, sedan gav han migett obehagligt leende. Han öppnade munnen för att prata men stängde den lika snabbt.
- Dina väskor står däruppe. Sa han och pekade mot övervåningen.
- Vadå? Får jag inte stanna? Frågade jag och kände paniken. Fast jag var ändå lättad. Jag började gå upp och hans hand snuddade min rumpa. Jag började gå snabbare. När jag hade kommit upp gick jag först in på toaletten och kollade hur jag såg ut. Sedan gick jag in till mitt rum och såg en massa väskor på sängen. Jag tog de och började gå ner. Alldeles innan jag skulle gå så sa Rick någonting.
- Ursäkta? Sa jag som inte hade hört.
- Gå innan jag ändrar mig! Skrek han och tog ett steg mot mig. Jag ryggade tillbaks, lyfte upp mina väskor och skyndade mig ut från huset. Jag började gå mot Nathans hus nere på stan. Det var krångligt med alla väskorna, men det funkade.
Nathan:
Jag satt vid ett fönster i min etta och kollade ner mot gatorna. Plötsligt fick jag syn på en tjej med en massa väskor. Jag såg att det var Jenna, så jag sprang ner för trapporna och ut på gatan. När Jenna såg mig började hon gå lite fortare. Jag sprang fram till henne, kramade och kysste henne, och tog en av alla hennes väskor. Hade hon tagit med sig allt hon ägde eller? Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord, och plötsligt stog vi inne i min, jag menar våran, lägenhet.
- Det är bara att börja packa upp dina grejer! Sa jag och log stort mot Jenna. Hon tog sakta av sig sina ytterkläder och jag tog några väskor och gick mot ett rum, hennes rum.
- Vill du ha något? Frågade jag. Hon såg ganska hungrig ut.
- Nee, tack. Jag är inte hungrig. Sa hon, och hennes mage började kurra.
- Om man frågar din mage så är du det! Sa jag och skrattade. Jag gick in till köket och tog fram lite grejer till ett litet mellanmål. Lite frukt, mackor, youghurt och te. Jag la upp det på en bricka och bar den in till Jennas rum. Hon tog upp en macka och tog en liten tugga. Hon såg besvärad ut.
- Har det hänt något? Frågade jag och kollade på henne med ledsna ögon.
- Nä, jag mår bra, hurså? Frågade hon som svar.
- Du ser så ledsen ut. Sa jag och smekte hennes kind. Hon tog tag i min hand och blundade. Jag la ner brickan på golvet och satte mig framför Jenna. Jag lutade mig över henne och låg sedan över henne. Vi låg och kysstes en stund innan hon reste sig upp och gick och satte sig i fönstret. Hon kollade ut och hade handen på sina läppar.
- Förlåt Nathan, jag kan inte. Sa hon och suckade. Hon gick till hallen och satte på sig skorna. När hon äntligen hade kommit så skulle hon gå igen.
- Du stannar här! Sa jag surt och tog tag i hennes arm. Hon kollade på mig.
- Du kan inte förbjuda mig. Svarade hon och kisade med ögonen.
- Du lämnar mig inte en gång till!! Skrek jag och höll hennes arm hårdare. Hon slog till mig på käften hårt och jag släppte henne, sedan var hon borta.
Jenna:
Jag sprang till Taylor. Upp för trapporna till hans korridorer. Precis när jag skulle öppna dörren så öppnade han, med solglasögon och skinnjacka. Jag hoppade på honom och började kyssa honom. Han besvarade kyssarna. Han la sina armar runt mig, sedan släppte vi varandra. Vi lutade våra pannor mot varandra och stod så en stund. Sedan släppte han mig och kom antagligen att tänka på smset.
- Varför Jenna? Frågade han och blev sur.
- Det va inte jag som skickade det, jag lovar! Sa jag och tog hans hand. Han log. Men efter några sekunder blev han sur igen.
- Jag vill tro dig Jenna. Sa han och kollade bort.
- Men gör det då! Sa jag och log mot honom.
- Hur kan du bevisa att det inte var du? Sa Taylor skämtsamt och log mot mig. Jag kysste honom snabbt och sedan var vi påväg till hans hotellrum.
- Nej! Jag skulle ju ut och handla lite. Sa Taylor.
- Är du säker på att du kan göra det? Sa jag och tänkte på att han var ganska känd
- Kanske inte. Sa han.
- Men jag kan ju handla åt dig! Sa jag.
- Lämna mig inte! Sa han och såg rädd ut.
- Men Taylor! Suckade jag. Vi har ju pratat om dethär!
- Men Nathan kommer ju då. Sa han tyst.
- Det tänkte jag inte på.. Sa jag och suckade ännu tyngre än nyss.
Nathan förstörde migg liv just nu.
- Men jag behöver ha smör och ägg. Sa Taylor. Jag började skratta.
- Varför börjar du skratta? Sa han och log.
- Det lät så kul och du såg så snopen ut! Skrattade jag vidare. Ett litet leende lekte på Taylors läppar. Vi bestämde oss för att jag skulle gå och handla åt honom. Men jag skulle stå kvar tills han hade låst allt. Sedan gick jag iväg.
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
------------------------------------------------------------------
Det går väl ganska bra nu för dom?
Kommentera! :)
Jag lyxar till det för att jag inte har skött mina tider, så jag kommer lägga ut ett idag och imorron :)
FÖRLÅT!!
Hej Taylor. Bara så du vet så är jag med Nathan. men jag kommer över så snabbt jag kan. Jag räcker till er båda. Jag vet inte riktigt, men Nathan är så speciell. I varje kyss så bara försvinner jag. Svävar upp från marken. Jag älskar honom, men dig med. Men det är väl okej? :**
Nathan gick ju aldrig på toa. Han speglade sig bara.. Jag backade sakta ut från rummet och stoppade ner fötterna i skorna och höll i jackan.Vi båda stod med tårar i ögonen, jag i hallen och han bredvid sängen, fortfarande med handen för munnen. Jag gick sakta därifrån och stängde mjukt. Jag stod still, snyftade och började gå bort från hans rum. Bort från hotellet. Jag satte mig på stenen där jag såg Taylor för första gången. Jag kände den varma sommarblåsten i mitt hår.
-----------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag satt på stenen kom jag att tänka på Rick. Jag kanske var tvungen att gå hem till honom och bo där.. Jag tänkte på vad som skulle kunna hända om jag sov hos honom, så jag bestämde mig för att bo hos Nathan om det var okej för honom. Fast jag ville bo hos Taylor hellre än att bo hos Nathan. Borde jag bli såhär behandlad av Taylor? Asså han verkade ju vara väldigt sur, men han kunde väl iallafall ha låtit bli att slå till mig? Å andra sidan så tror jag absolut inte att det var meningen. Men jag kanske skulle berätta för Nathan att jag var på besök, för Nathan sa ju inget om att jag inte fick umgås med honom, bara Taylor inte skulle umgås med mig. Aja, jag började gå hem mot Ricks hus för att hämta några grejer. Jag ringde upp Nathan.
- Heej babyyy! Nästan skrek han i telefonen. Jag log lite smått.
- Hej, är det okej om jag typ bor hos dig ett tag? Frågade jag och kvävde en nysning. Nathan andades ut långsamt.
- Det är klart! Har du hicka? Frågade han och började skratta. Det var typ bara en person i världen som kunde få mig att le, och det var Nathan.
- Haha, näjje! Jag orkade inte nysa. Sa jag och log.
- Okej, men när komer du då? Sa Nathan.
- Ska bara dra hem och hämta lite stuffså kommer jag. Svarade jag.
- Okej, då ses vi, puss! Sa Nathan.
- Aa, puss. Sa jag och la på. När jag hade lagt ner telefonen i fickan såg jag Ricks hus. Jag svalde hårt och började gå mot dörren. Jag kände om dörren var öppen, och det var den. Så jag gick in. Jag hörde snabba steg i trappan. Det var Rick, och han såg arg ut, riktigt arg.
Han kollade på mig en stund, sedan gav han migett obehagligt leende. Han öppnade munnen för att prata men stängde den lika snabbt.
- Dina väskor står däruppe. Sa han och pekade mot övervåningen.
- Vadå? Får jag inte stanna? Frågade jag och kände paniken. Fast jag var ändå lättad. Jag började gå upp och hans hand snuddade min rumpa. Jag började gå snabbare. När jag hade kommit upp gick jag först in på toaletten och kollade hur jag såg ut. Sedan gick jag in till mitt rum och såg en massa väskor på sängen. Jag tog de och började gå ner. Alldeles innan jag skulle gå så sa Rick någonting.
- Ursäkta? Sa jag som inte hade hört.
- Gå innan jag ändrar mig! Skrek han och tog ett steg mot mig. Jag ryggade tillbaks, lyfte upp mina väskor och skyndade mig ut från huset. Jag började gå mot Nathans hus nere på stan. Det var krångligt med alla väskorna, men det funkade.
Nathan:
Jag satt vid ett fönster i min etta och kollade ner mot gatorna. Plötsligt fick jag syn på en tjej med en massa väskor. Jag såg att det var Jenna, så jag sprang ner för trapporna och ut på gatan. När Jenna såg mig började hon gå lite fortare. Jag sprang fram till henne, kramade och kysste henne, och tog en av alla hennes väskor. Hade hon tagit med sig allt hon ägde eller? Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord, och plötsligt stog vi inne i min, jag menar våran, lägenhet.
- Det är bara att börja packa upp dina grejer! Sa jag och log stort mot Jenna. Hon tog sakta av sig sina ytterkläder och jag tog några väskor och gick mot ett rum, hennes rum.
- Vill du ha något? Frågade jag. Hon såg ganska hungrig ut.
- Nee, tack. Jag är inte hungrig. Sa hon, och hennes mage började kurra.
- Om man frågar din mage så är du det! Sa jag och skrattade. Jag gick in till köket och tog fram lite grejer till ett litet mellanmål. Lite frukt, mackor, youghurt och te. Jag la upp det på en bricka och bar den in till Jennas rum. Hon tog upp en macka och tog en liten tugga. Hon såg besvärad ut.
- Har det hänt något? Frågade jag och kollade på henne med ledsna ögon.
- Nä, jag mår bra, hurså? Frågade hon som svar.
- Du ser så ledsen ut. Sa jag och smekte hennes kind. Hon tog tag i min hand och blundade. Jag la ner brickan på golvet och satte mig framför Jenna. Jag lutade mig över henne och låg sedan över henne. Vi låg och kysstes en stund innan hon reste sig upp och gick och satte sig i fönstret. Hon kollade ut och hade handen på sina läppar.
- Förlåt Nathan, jag kan inte. Sa hon och suckade. Hon gick till hallen och satte på sig skorna. När hon äntligen hade kommit så skulle hon gå igen.
- Du stannar här! Sa jag surt och tog tag i hennes arm. Hon kollade på mig.
- Du kan inte förbjuda mig. Svarade hon och kisade med ögonen.
- Du lämnar mig inte en gång till!! Skrek jag och höll hennes arm hårdare. Hon slog till mig på käften hårt och jag släppte henne, sedan var hon borta.
Jenna:
Jag sprang till Taylor. Upp för trapporna till hans korridorer. Precis när jag skulle öppna dörren så öppnade han, med solglasögon och skinnjacka. Jag hoppade på honom och började kyssa honom. Han besvarade kyssarna. Han la sina armar runt mig, sedan släppte vi varandra. Vi lutade våra pannor mot varandra och stod så en stund. Sedan släppte han mig och kom antagligen att tänka på smset.
- Varför Jenna? Frågade han och blev sur.
- Det va inte jag som skickade det, jag lovar! Sa jag och tog hans hand. Han log. Men efter några sekunder blev han sur igen.
- Jag vill tro dig Jenna. Sa han och kollade bort.
- Men gör det då! Sa jag och log mot honom.
- Hur kan du bevisa att det inte var du? Sa Taylor skämtsamt och log mot mig. Jag kysste honom snabbt och sedan var vi påväg till hans hotellrum.
- Nej! Jag skulle ju ut och handla lite. Sa Taylor.
- Är du säker på att du kan göra det? Sa jag och tänkte på att han var ganska känd
- Kanske inte. Sa han.
- Men jag kan ju handla åt dig! Sa jag.
- Lämna mig inte! Sa han och såg rädd ut.
- Men Taylor! Suckade jag. Vi har ju pratat om dethär!
- Men Nathan kommer ju då. Sa han tyst.
- Det tänkte jag inte på.. Sa jag och suckade ännu tyngre än nyss.
Nathan förstörde migg liv just nu.
- Men jag behöver ha smör och ägg. Sa Taylor. Jag började skratta.
- Varför börjar du skratta? Sa han och log.
- Det lät så kul och du såg så snopen ut! Skrattade jag vidare. Ett litet leende lekte på Taylors läppar. Vi bestämde oss för att jag skulle gå och handla åt honom. Men jag skulle stå kvar tills han hade låst allt. Sedan gick jag iväg.
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
------------------------------------------------------------------
Det går väl ganska bra nu för dom?
Kommentera! :)
Jag lyxar till det för att jag inte har skött mina tider, så jag kommer lägga ut ett idag och imorron :)
FÖRLÅT!!
onsdag 14 december 2011
Without your love - Del 7
Taylor:
Jag försökte krypa bort från gubbarna, men en av de vände på mig, så att jag hamnade på rygg, och började strypa mig. Jag försökte febrilt att få bort hans händer, men lyckades inte. Jag var nära på att svimma när han plötsligt släppte. Jag hostade och kippade efter andan. Jag kröp ihop i fosterställning på golvet. Nathan skrattade, och innan han gick viskade han:
- Det kommer hända igen om du fortsätter träffa min grrrl! Nathan skrattade och gick ut genom dörren. Min enda tanke var att jag var tvungen att gömma mig innan Jenna kom tillbaks.
- Han var inte där, så jag........
Jag hörde hur dörren öppnades och någon som steg in i rummet och häpnade.
-----------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag kom in i rummet låg Taylor ihopkurad på golvet bredvid några droppar av blod. Jag slängde mig ner bredvid honom och lyfte upp hans huvud och la det i mitt knä. Hans läpp var sprucken och han var lite röd-blå-lila runt halsen.
- Taylor, vad har hänt? Skrek jag full av förtvivlan.
- Inget speciellt, jag tror att du måste gå nu. Viskade Taylor hest.
- Jag tänker inte gå! Sa jag bestämt.
- Snälla gör mig en tjänst och gå. Sa Taylor och blev tårögd. Jag fattade inte. Förra gången hade han blivit tårögd för att han inte ville att jag skulle gå, denna gången för att han ville att jag skulle gå. Det gjorde ont att se honom sådär.
- Varför ska jag gå? Sa jag och smekte hans kind. Han tog tag i min hand så att hans tröja åkte upp, hans mage var full av blåmärken. Jag var helt förstummad. Jag satt på golvet och gapade. Han märkte att jag satt och stirrade så han drog sakta ner tröjan över magen. Jag kollade in i hans ögon, han öppnade munnen.
- Snälla, gå.. Sa han och blundade. Han reste sig sakta upp, men föll ihop igen. Han försökte igen, vinglade till, stödde sig mot sängen och stod där en stund, sedan la han sig ner i sängen.
- Jag kan inte berätta för dig Jenna. Sa han.
Taylor:
Jag ville berätta för Jenna, men jag kunde inte. Han kanske skulle göra något mot henne om jag gjorde det.
- Berätta bara varför jag måste gå så går jag! Sa Jenna som nu stod bredvid mig.
- Jag har ju sagt att jag inte kan! Röt jag. Jenna såg chockat på mig.
- Okej, då går jag. Sa hon.
- Men vart ska du då? Frågade jag fast det var självklart att hon skulle hem.
- Till Nathan. Jag har ju ändå ingen annanstans att ta vägen. Jag får väl säga att du slängde ut mig. Hejdå då Taylor. Sa hon surt och började gå mot hallen. Jag ramlade ner från sängen med en duns och hon vände sig om.
- Det är inte som du tror. Säger du att du har varit här så kommer han igen, om han blir riktigt arg på mig kan han hoppa på dig också. Snälla, jag gör vad som helst för att du inte ska säga något! Sa jag och slängde handen för munnen. Jag hade sagt det jag absolut inte fick säga.
Jenna tog på sig sina skor och sin jacka. Jag kravlade upp i sängen igen.
- Jag lovar! Sa hon och kysste mig. Sedan gick hon.
Nathan
Jag hade precis kommit innanför dörren när det knackade. Jag gick och öppnade och Jenna hoppade på mig och kramade och kysste mig. Hon hade antagligen inte varit hos Taylor.
- Taylor då? Sa jag och log. Hon pussade mig på näsan som svar. Jag visste att hon skulle komma tillbaks. Jag sa att jag skulle gå på toaletten, och det gjorde jag, nästan. Jag såg att Jennas telefon lyste i hennes jackficka. Jag tog fram den och skickade ett sms till Taylor. När jag hade gjort det gick jag tillbaks till Jenna.
- Vad gjorde du? Frågade Jenna misstänksamt.
- Jag speglade mig bara lite. Sa jag bara och kollade på henne. Hon var så underbar och bara min! Taylor kunde fetglömma henne. Jag visste att det skulle funka.
- Amen jag ska väl dra nu tror jag. Sa Jenna plötsligt och log. Jag kysste henne snabbt, sedan gick hon ut i hallen. Jag kom på att jag hade skickat ett sms till Taylor, men jag kom inteihåg att jag hade stängt ner konversationen..
- Får jag kolla på din mobil? Sa jag fort till Jenna innan hon gick iväg.
- Okej, visst. Sa Jenna osäkert. Jag tog snabbt tag i hennes mobil och tog bort smset och stängde ner konversationen. Sedan sa jag hejdå till Jenna och kysste henne länge innan hon gick. Allt hade gått otroligt bra!
Jenna:
Jag skulle precis gå in på Taylors hotell när jag fick ett sms av honom. I smset stod det:
'Vafaan Jenna, jag trodde jag kunde lita på dig. Jag trodde fan att du var perfekt, men du är som alla andra. Hur fan kan du lita på honom, efter allt det han gjorde. Faan Jenna. Eller bryr du dig inte för att det inte hände dig? Du är bara en självisk liten player. Välj vem du vill ha, mig eller han. Du har chansen att välja, men du får inte båda. Stör mig aldrig igen!'
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag gick till Taylor. Han öppnade men stängde snabbt när han såg att det var jag som stod där.
- Berätta bara vad jag har gjort Taylor! Sa jag och lät upprörd. Snarare var upprörd. Jag hörde ett mummel inifrån rummet. Jag tryckte ner handtaget för att kolla om det var öppet och det var det. Jag tog tyst av mig mina ytterkläder. Taylor satt på sängen och snyftade och höll om sin telefon hårt.
- Taylor? Viskade jag. Han vände sig om med ett ryck. Han slängde sig upp och ställde sig några centimeter ifrån mig. Jag backade lite.
- Gå härifrån, NU! Skrek Taylor och var påväg att vända sig om. Jag skulle ta tag i hans arm innan han vände sig om, men jag hann bara nudda innan han snabbt vände sig om och gav mig en hård örfil. Han slängde sig bakåt med handen för munnen. Jag bara höll handen på min ömma kind, stirrade på honom och gapade. Jag blickade snabbt mot sängen och såg hans telefon där. Det var ett sms skickat från min telefon. I smset stod det:
Hej Taylor. Bara så du vet så är jag med Nathan. men jag kommer över så snabt jag kan. Jag räcker till er båda. Jag vet inte riktigt, men Nathan är så speciell. I varje kyss så bara försvinner jag. Svävar upp från marken. Jag älskar honom, men dig med. Men det är väl okej? :**
Nathan gick ju aldrig på toa. Han speglade sig bara.. Jag backade sakta ut från rummet och stoppade ner fötterna i skorna och höll i jackan.Vi båda stod med tårar i ögonen, jag i hallen och han bredvid sängen, fortfarande med handen för munnen. Jag gick sakta därifrån och stängde mjukt. Jag stod still, snyftade och började gå bort från hans rum. Bort från hotellet. Jag satte mig på stenen där jag såg Taylor för första gången. Jag kände den varma sommarblåsten i mitt hår.
-----------------------------------------------------------------
Är Nathan falsk eller är han falsk? Vad tycker ni? Kommentera! ;)
Förlåt, men jag tror att jag måste ändra lite i schemat..
Jag lägger ut onsdagar, fedagar och söndagar. Är det okej?
Kommentera om ni tycker att det blir för få delar i veckan! :)
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT FÖR VÄRLDENS SÄMSTA UPPDATERING!!!!!!!!!!
Jag försökte krypa bort från gubbarna, men en av de vände på mig, så att jag hamnade på rygg, och började strypa mig. Jag försökte febrilt att få bort hans händer, men lyckades inte. Jag var nära på att svimma när han plötsligt släppte. Jag hostade och kippade efter andan. Jag kröp ihop i fosterställning på golvet. Nathan skrattade, och innan han gick viskade han:
- Det kommer hända igen om du fortsätter träffa min grrrl! Nathan skrattade och gick ut genom dörren. Min enda tanke var att jag var tvungen att gömma mig innan Jenna kom tillbaks.
- Han var inte där, så jag........
Jag hörde hur dörren öppnades och någon som steg in i rummet och häpnade.
-----------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag kom in i rummet låg Taylor ihopkurad på golvet bredvid några droppar av blod. Jag slängde mig ner bredvid honom och lyfte upp hans huvud och la det i mitt knä. Hans läpp var sprucken och han var lite röd-blå-lila runt halsen.
- Taylor, vad har hänt? Skrek jag full av förtvivlan.
- Inget speciellt, jag tror att du måste gå nu. Viskade Taylor hest.
- Jag tänker inte gå! Sa jag bestämt.
- Snälla gör mig en tjänst och gå. Sa Taylor och blev tårögd. Jag fattade inte. Förra gången hade han blivit tårögd för att han inte ville att jag skulle gå, denna gången för att han ville att jag skulle gå. Det gjorde ont att se honom sådär.
- Varför ska jag gå? Sa jag och smekte hans kind. Han tog tag i min hand så att hans tröja åkte upp, hans mage var full av blåmärken. Jag var helt förstummad. Jag satt på golvet och gapade. Han märkte att jag satt och stirrade så han drog sakta ner tröjan över magen. Jag kollade in i hans ögon, han öppnade munnen.
- Snälla, gå.. Sa han och blundade. Han reste sig sakta upp, men föll ihop igen. Han försökte igen, vinglade till, stödde sig mot sängen och stod där en stund, sedan la han sig ner i sängen.
- Jag kan inte berätta för dig Jenna. Sa han.
Taylor:
Jag ville berätta för Jenna, men jag kunde inte. Han kanske skulle göra något mot henne om jag gjorde det.
- Berätta bara varför jag måste gå så går jag! Sa Jenna som nu stod bredvid mig.
- Jag har ju sagt att jag inte kan! Röt jag. Jenna såg chockat på mig.
- Okej, då går jag. Sa hon.
- Men vart ska du då? Frågade jag fast det var självklart att hon skulle hem.
- Till Nathan. Jag har ju ändå ingen annanstans att ta vägen. Jag får väl säga att du slängde ut mig. Hejdå då Taylor. Sa hon surt och började gå mot hallen. Jag ramlade ner från sängen med en duns och hon vände sig om.
- Det är inte som du tror. Säger du att du har varit här så kommer han igen, om han blir riktigt arg på mig kan han hoppa på dig också. Snälla, jag gör vad som helst för att du inte ska säga något! Sa jag och slängde handen för munnen. Jag hade sagt det jag absolut inte fick säga.
Jenna tog på sig sina skor och sin jacka. Jag kravlade upp i sängen igen.
- Jag lovar! Sa hon och kysste mig. Sedan gick hon.
Nathan
Jag hade precis kommit innanför dörren när det knackade. Jag gick och öppnade och Jenna hoppade på mig och kramade och kysste mig. Hon hade antagligen inte varit hos Taylor.
- Taylor då? Sa jag och log. Hon pussade mig på näsan som svar. Jag visste att hon skulle komma tillbaks. Jag sa att jag skulle gå på toaletten, och det gjorde jag, nästan. Jag såg att Jennas telefon lyste i hennes jackficka. Jag tog fram den och skickade ett sms till Taylor. När jag hade gjort det gick jag tillbaks till Jenna.
- Vad gjorde du? Frågade Jenna misstänksamt.
- Jag speglade mig bara lite. Sa jag bara och kollade på henne. Hon var så underbar och bara min! Taylor kunde fetglömma henne. Jag visste att det skulle funka.
- Amen jag ska väl dra nu tror jag. Sa Jenna plötsligt och log. Jag kysste henne snabbt, sedan gick hon ut i hallen. Jag kom på att jag hade skickat ett sms till Taylor, men jag kom inteihåg att jag hade stängt ner konversationen..
- Får jag kolla på din mobil? Sa jag fort till Jenna innan hon gick iväg.
- Okej, visst. Sa Jenna osäkert. Jag tog snabbt tag i hennes mobil och tog bort smset och stängde ner konversationen. Sedan sa jag hejdå till Jenna och kysste henne länge innan hon gick. Allt hade gått otroligt bra!
Jenna:
Jag skulle precis gå in på Taylors hotell när jag fick ett sms av honom. I smset stod det:
'Vafaan Jenna, jag trodde jag kunde lita på dig. Jag trodde fan att du var perfekt, men du är som alla andra. Hur fan kan du lita på honom, efter allt det han gjorde. Faan Jenna. Eller bryr du dig inte för att det inte hände dig? Du är bara en självisk liten player. Välj vem du vill ha, mig eller han. Du har chansen att välja, men du får inte båda. Stör mig aldrig igen!'
Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag gick till Taylor. Han öppnade men stängde snabbt när han såg att det var jag som stod där.
- Berätta bara vad jag har gjort Taylor! Sa jag och lät upprörd. Snarare var upprörd. Jag hörde ett mummel inifrån rummet. Jag tryckte ner handtaget för att kolla om det var öppet och det var det. Jag tog tyst av mig mina ytterkläder. Taylor satt på sängen och snyftade och höll om sin telefon hårt.
- Taylor? Viskade jag. Han vände sig om med ett ryck. Han slängde sig upp och ställde sig några centimeter ifrån mig. Jag backade lite.
- Gå härifrån, NU! Skrek Taylor och var påväg att vända sig om. Jag skulle ta tag i hans arm innan han vände sig om, men jag hann bara nudda innan han snabbt vände sig om och gav mig en hård örfil. Han slängde sig bakåt med handen för munnen. Jag bara höll handen på min ömma kind, stirrade på honom och gapade. Jag blickade snabbt mot sängen och såg hans telefon där. Det var ett sms skickat från min telefon. I smset stod det:
Hej Taylor. Bara så du vet så är jag med Nathan. men jag kommer över så snabt jag kan. Jag räcker till er båda. Jag vet inte riktigt, men Nathan är så speciell. I varje kyss så bara försvinner jag. Svävar upp från marken. Jag älskar honom, men dig med. Men det är väl okej? :**
Nathan gick ju aldrig på toa. Han speglade sig bara.. Jag backade sakta ut från rummet och stoppade ner fötterna i skorna och höll i jackan.Vi båda stod med tårar i ögonen, jag i hallen och han bredvid sängen, fortfarande med handen för munnen. Jag gick sakta därifrån och stängde mjukt. Jag stod still, snyftade och började gå bort från hans rum. Bort från hotellet. Jag satte mig på stenen där jag såg Taylor för första gången. Jag kände den varma sommarblåsten i mitt hår.
-----------------------------------------------------------------
Är Nathan falsk eller är han falsk? Vad tycker ni? Kommentera! ;)
Förlåt, men jag tror att jag måste ändra lite i schemat..
Jag lägger ut onsdagar, fedagar och söndagar. Är det okej?
Kommentera om ni tycker att det blir för få delar i veckan! :)
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT FÖR VÄRLDENS SÄMSTA UPPDATERING!!!!!!!!!!
Without your love - Del 6
Jenna:
- Vem är det jag pratar med? Sa Taylor och log. Han kastade bort telefonen och man hörde hur Samantha skrek på andra sidan luren.
- Jag hör en ton i mitt öra nu! Skrek Taylor som att han var döv. Jag tog upp telefonen och pratade högt i mikrofonen att hon skulle sluta skrika.
Förlåt, fick bara lite damp för att DU SITTER I SAMMA RUM SOM TAYLOR FUCKING LAUTNER!!! Började hon skrika igen.
- Nu ska vi väl ta det lite lungt igen va? Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade på Taylor och han satt och kollade på mig och log drömmande. Jag satt kvar och kollade på honom tills han flyttade blicken och rodnade. Jag tryckte på röd lur och kröp fram mot Taylor och kysste honom lite lätt på hans läppar. Hans perfekt ljusrosa, mjuka läppar.
--------------------------------------------------------------------------------
Taylor:
Hon kysste mig, rakt på mina läppar. Hon var så himla het! Efter en stund tog hon bort sitt huvud från mitt och öppnade ögonen och log. Hon rodnade, jag bara log. Efter några sekunder la hon sig ner på mitt bröst igen och andades tungt, jag misstänkte att hon hade somnat. Jag kom att tänka på vad Nathan hade sagt. Han sa ju att jag aldrig mer skulle se Jenna, men jag gjorde ju det ändå. Vad menade han? Och jag undrade också vad han höll på med, om han var hemma eller någon annanstans. Jag skakade av mig tankarna och tänkte på Jenna istället. Hon var så perfekt!
Nathan:
Jag undrade vad Taylor och Jenna höll på med, eller snarare om Taylor höll på att kladda på min tjej. Jag undrade och hoppades på att han hade slagit till Jenna så att hon gick därifrån och inte ville se honom nåt mer. Jag skulle tahenne så fort jag fick chansen till det, om det inte redan var försent.. Men jag skule försöka ända tills jag lyckades. Jag ringde henne, men hon svarade inte. Jag testade ringa en gång till; men hon svarade inte då heller. Jag ringde en sista gång och någon lyfte på luren.
- Hallå? Sa jag. Personen i telefonen svarade inte. Jag sa hallå igen men ingenting hände.
- Vad vill du? Sa en kylig röst. Jag misstänkte att det var Taylor.
- Jag vill ha tillbaks min flickvän! Röt jag.
- Synd, om det är hon jag tror du menar så är hon inte din längre, så vem menrar du då lilla gubben? Sa Taylor och jag hörde att han log. Jag hatade Taylor, han bara förstörde allt. Det skulle ha varit skönt om han var ur vägen. När den tanken kom, kom också en plan. Jag var helt säker på att det skulle funka!
Jenna:
Jag gäspade och öppnade mina ögon. Jag misstänkte att jag hade somnat. Jag kollade mig lite omkring och kollade in i världens snyggaste ögon. Taylors.
- Godmorgon sömntuta. Sa Taylor och fnissade till lite. Jag blev generad.
- Somnade jag? Frågade jag.
- Jaa, det gjorde du, du har sovit i två och en halv timme! Sa Taylor.
- Ehh, näe, jag har varit vaken heeela tiden. Svarade jag och kollade skämtsamt runt i rummet.
- Kan inte jag få ditt nummer? Sa jag och log.
Taylor började rabbla upp en massa siffror och jag sparade numret. Jag skickade ett sms och han sparade mitt nummer. Jag tog upp Taylors hand och lekte med hans fingrar. Under tröjärmen hade han ett ganska stort blåmärke.
- När hände det här? Hur länge har du haft det? Frågade jag allvarligt och nuddade blåmärket lite. Jag såg i Taylors ansikte att han hade väldigt ont.
- Jag.. Eehhh.. Råkade gå in i en vägg. Sa Taylor och gav mig ett fejkat leende.
- Jag vill veta vad som verkligen hände! Sa jag.
- Okej, din "pojkvän" var här.. Sa Taylor och vände bort blicken. Han blev tårögd.
- Amen asså, nu har han verkligen gått för långt! Sa jag och slängde mig upp från sängen.
- Vart ska du? Frågade Taylor som kom ut till hallen där jag var.
- Jag ska till Nathan. Sa jag och lät irriterad. Nathan kunde ju bara inte gå och tortera Taylor för att jag och Taylor umgås.
- Okej, va försiktig då! Sa Taylor och gick fram till mig, la sina armar runt min midja och pussade mig försiktigt på näsan. Sedan släppte han, backade undan och log. Jag vinkade och gick ut genom dörren, småsprang lite genom korridoren och trippade ner från trapporna.
Taylor:
Jag gick ut genom dörren och kollade mot Jenna ända tills jag inte såg henne längre. Jag skulle precis gå in när det kom någon bakom mig. Jag kollade snabbt bakåt och fick ett hårt slag i huvudet. Jag svimmade av.
När jag vaknade låg jag på golvet i mitt hotellrum. Nathan och två andra gubbar stod mittemot mig.
- Vad gör ni här? Sa jag och kollade ilsket mot först Nathan, och sedan de gamla gubbarna som stod en bit bakom honom.
- Vi är här för att banka in lite vett i skallen på dig! Sa Nathan och hånlog. Han gjorde en gest mot gubbarna, och de kom och ryckte upp mig från golvet. De höll i mig stenhårt.
- För det första ska du lära dig att inte ta min flickvän! Sa han, och när han sa ordet 'flickvän' sparkade han mig i magen. Jag hukade mig ner på grund av smärtan. En av gubbarna tog tag i min haka och drog upp mitt huvud så att jag kollade på Nathan som såg jätteglad ut.
- Och för det andra, du ska inte röra mina grejer alls! Han sparkade mig i magen en gång till. Denna gången en aningen hårdare.
- Jag ska få dig att känna att du önskar att du aldrig blev född! Sa han och sparkade och slog mig i magen. Gubbarna slängde ner mig på golvet så att jag spräckte läppen. Jag försökte krypa bort från gubbarna, men en av de vände på mig, så att jag hamnade på rygg, och började strypa mig. Jag försökte febrilt att få bort hans händer, men lyckades inte. Jag var nära på att svimma när han plötsligt släppte. Jag hostade och kippade efter andan. Jag kröp ihop i fosterställning på golvet. Nathan skrattade, och innan han gick viskade han:
- Det kommer hända igen om du fortsätter träffa min grrrl! Nathan skrattade och gick ut genom dörren. Min enda tanke var att jag var tvungen att gömma mig innan Jenna kom tillbaks.
- Han var inte där, så jag........
Jag hörde hur dörren öppnades och någon som steg in i rummet och häpnade.
----------------------------------------------------------
Dramaaa! Vad kommer nu hända? :o
- Vem är det jag pratar med? Sa Taylor och log. Han kastade bort telefonen och man hörde hur Samantha skrek på andra sidan luren.
- Jag hör en ton i mitt öra nu! Skrek Taylor som att han var döv. Jag tog upp telefonen och pratade högt i mikrofonen att hon skulle sluta skrika.
Förlåt, fick bara lite damp för att DU SITTER I SAMMA RUM SOM TAYLOR FUCKING LAUTNER!!! Började hon skrika igen.
- Nu ska vi väl ta det lite lungt igen va? Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade på Taylor och han satt och kollade på mig och log drömmande. Jag satt kvar och kollade på honom tills han flyttade blicken och rodnade. Jag tryckte på röd lur och kröp fram mot Taylor och kysste honom lite lätt på hans läppar. Hans perfekt ljusrosa, mjuka läppar.
--------------------------------------------------------------------------------
Taylor:
Hon kysste mig, rakt på mina läppar. Hon var så himla het! Efter en stund tog hon bort sitt huvud från mitt och öppnade ögonen och log. Hon rodnade, jag bara log. Efter några sekunder la hon sig ner på mitt bröst igen och andades tungt, jag misstänkte att hon hade somnat. Jag kom att tänka på vad Nathan hade sagt. Han sa ju att jag aldrig mer skulle se Jenna, men jag gjorde ju det ändå. Vad menade han? Och jag undrade också vad han höll på med, om han var hemma eller någon annanstans. Jag skakade av mig tankarna och tänkte på Jenna istället. Hon var så perfekt!
Nathan:
Jag undrade vad Taylor och Jenna höll på med, eller snarare om Taylor höll på att kladda på min tjej. Jag undrade och hoppades på att han hade slagit till Jenna så att hon gick därifrån och inte ville se honom nåt mer. Jag skulle tahenne så fort jag fick chansen till det, om det inte redan var försent.. Men jag skule försöka ända tills jag lyckades. Jag ringde henne, men hon svarade inte. Jag testade ringa en gång till; men hon svarade inte då heller. Jag ringde en sista gång och någon lyfte på luren.
- Hallå? Sa jag. Personen i telefonen svarade inte. Jag sa hallå igen men ingenting hände.
- Vad vill du? Sa en kylig röst. Jag misstänkte att det var Taylor.
- Jag vill ha tillbaks min flickvän! Röt jag.
- Synd, om det är hon jag tror du menar så är hon inte din längre, så vem menrar du då lilla gubben? Sa Taylor och jag hörde att han log. Jag hatade Taylor, han bara förstörde allt. Det skulle ha varit skönt om han var ur vägen. När den tanken kom, kom också en plan. Jag var helt säker på att det skulle funka!
Jenna:
Jag gäspade och öppnade mina ögon. Jag misstänkte att jag hade somnat. Jag kollade mig lite omkring och kollade in i världens snyggaste ögon. Taylors.
- Godmorgon sömntuta. Sa Taylor och fnissade till lite. Jag blev generad.
- Somnade jag? Frågade jag.
- Jaa, det gjorde du, du har sovit i två och en halv timme! Sa Taylor.
- Ehh, näe, jag har varit vaken heeela tiden. Svarade jag och kollade skämtsamt runt i rummet.
- Kan inte jag få ditt nummer? Sa jag och log.
Taylor började rabbla upp en massa siffror och jag sparade numret. Jag skickade ett sms och han sparade mitt nummer. Jag tog upp Taylors hand och lekte med hans fingrar. Under tröjärmen hade han ett ganska stort blåmärke.
- När hände det här? Hur länge har du haft det? Frågade jag allvarligt och nuddade blåmärket lite. Jag såg i Taylors ansikte att han hade väldigt ont.
- Jag.. Eehhh.. Råkade gå in i en vägg. Sa Taylor och gav mig ett fejkat leende.
- Jag vill veta vad som verkligen hände! Sa jag.
- Okej, din "pojkvän" var här.. Sa Taylor och vände bort blicken. Han blev tårögd.
- Amen asså, nu har han verkligen gått för långt! Sa jag och slängde mig upp från sängen.
- Vart ska du? Frågade Taylor som kom ut till hallen där jag var.
- Jag ska till Nathan. Sa jag och lät irriterad. Nathan kunde ju bara inte gå och tortera Taylor för att jag och Taylor umgås.
- Okej, va försiktig då! Sa Taylor och gick fram till mig, la sina armar runt min midja och pussade mig försiktigt på näsan. Sedan släppte han, backade undan och log. Jag vinkade och gick ut genom dörren, småsprang lite genom korridoren och trippade ner från trapporna.
Taylor:
Jag gick ut genom dörren och kollade mot Jenna ända tills jag inte såg henne längre. Jag skulle precis gå in när det kom någon bakom mig. Jag kollade snabbt bakåt och fick ett hårt slag i huvudet. Jag svimmade av.
När jag vaknade låg jag på golvet i mitt hotellrum. Nathan och två andra gubbar stod mittemot mig.
- Vad gör ni här? Sa jag och kollade ilsket mot först Nathan, och sedan de gamla gubbarna som stod en bit bakom honom.
- Vi är här för att banka in lite vett i skallen på dig! Sa Nathan och hånlog. Han gjorde en gest mot gubbarna, och de kom och ryckte upp mig från golvet. De höll i mig stenhårt.
- För det första ska du lära dig att inte ta min flickvän! Sa han, och när han sa ordet 'flickvän' sparkade han mig i magen. Jag hukade mig ner på grund av smärtan. En av gubbarna tog tag i min haka och drog upp mitt huvud så att jag kollade på Nathan som såg jätteglad ut.
- Och för det andra, du ska inte röra mina grejer alls! Han sparkade mig i magen en gång till. Denna gången en aningen hårdare.
- Jag ska få dig att känna att du önskar att du aldrig blev född! Sa han och sparkade och slog mig i magen. Gubbarna slängde ner mig på golvet så att jag spräckte läppen. Jag försökte krypa bort från gubbarna, men en av de vände på mig, så att jag hamnade på rygg, och började strypa mig. Jag försökte febrilt att få bort hans händer, men lyckades inte. Jag var nära på att svimma när han plötsligt släppte. Jag hostade och kippade efter andan. Jag kröp ihop i fosterställning på golvet. Nathan skrattade, och innan han gick viskade han:
- Det kommer hända igen om du fortsätter träffa min grrrl! Nathan skrattade och gick ut genom dörren. Min enda tanke var att jag var tvungen att gömma mig innan Jenna kom tillbaks.
- Han var inte där, så jag........
Jag hörde hur dörren öppnades och någon som steg in i rummet och häpnade.
----------------------------------------------------------
Dramaaa! Vad kommer nu hända? :o
söndag 11 december 2011
Without your love - Del 5
Nathan:
- Du borde inte umgås med honom, han är farlig. Han skulle kunna slå ner dig direkt om du skulle råka säga fel saker! Sa jag och hoppades på att hon skulle hålla med och och säga att att hon aldrig skulle träffa honom mer, jag visste inte riktigt om de faktiskt skulle träffas igen.
Taylor:
Jenna hade tydligen gått in till mitt hotellrum medans jag sov.
- Hur kunde du komma in? Frågade jag och log.
- Jag tog ett av korten efter att jag hade varit på toa. Sa hon och log tillbaks mot mig. Det var något med hennes ögon, de var så guldigt bruna.
- Nathan då? Frågade jag. Inte för att jag brydde mig, men hur hade han reagerat?
- Han sprang nog hem tror jag, jag vet inte. Jag bara sprang ifrån honom. Sa hon och lipade.
Jag misstänkte att han hade sprungit hem och gråtit för sin mamma.
- Jag slog honom aldrig, det var ha.. Hon avbröt mig.
- Jag vet, du behöver inte såga det! Sa Jenna och höll sitt pekfingerpå mina läppar. Hon kollade in i mina ögon och jag förde mitt huvud närmre hennes. När jag var några centimeter ifrån stängde jag mina ögon. Hon harklade sig och jag kom på mig själv. Jag rodnade. Jag reste mig snabbt upp när jag kom på att jag låg på henne. Hon såg snopen ut.
- Varför kan du inte ligga kvar? Sa hon och log som en ängel. Jag gick tillbaks till sängen och la mig bredvid henne. Hon la sitt huvud på mitt bröst och jag la min arm runt hennes rygg.
Nathan:
Jenna hade ett kort i fickan och sedan var hon påväg mot hotellet igen. Jag försökte stoppa henne, men hon bara struntade i mig. Jag blev irriterad och visste inte vad jag skulle göra så jag bara skrek att hon inte betydde så mycket för mig, men egentligen var hon min, och det visste hon. Men jag hade en vääldigt låg smärttröskel.
Jenna:
När det var som mysigast började min telefon ringa. Jag suckade och sträckte mig efter den, det var Samantha. Jag blev genast glad och svarade.
- Hej Sammiii! Nästan skrek jag.
Hey baby! Vad händer jao?
- Jag är med en kompis bara. Sa jag och jag såg att Taylor blev lite besviken.
Okey, vad heter den kompisen då?
Jag kollade på Taylor. Han nickade.
- Taylor heter han! Sa jag stolt, han blev lite gladare.
Åhh nej, säg inte att.. Sa hon förväntansfull.
- Joo! Svarade jag, och vi sa samtidigt: LAUTNER!!!
Det lät som att hon fick svårt att andas.
Taylor viftade med handen och visade att han ville prata med henne. Jag gav honom telefonen och mimade säker? Han nickade och satte telefonen mot örat.
- Vem är det jag pratar med? Sa Taylor och log. Han kastade bort telefonen och man hörde hur Samantha skrek på andra sidan luren.
- Jag hör en ton i mitt öra nu! Skrek Taylor som att han var döv. Jag tog upp telefonen och pratade högt i mikrofonen att hon skulle sluta skrika.
Förlåt, fick bara lite damp för att DU SITTER I SAMMA RUM SOM TAYLOR FUCKING LAUTNER!!! Började hon skrika igen.
- Nu ska vi väl ta det lite lungt igen va? Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade på Taylor och han satt och kollade på mig och log drömmande. Jag satt kvar och kollade på honom tills han flyttade blicken och rodnade. Jag tryckte på röd lur och kröp fram mot Taylor och kysste honom lite lätt på hans läppar. Hans perfekt ljusrosa, mjuka läppar.
-------------------------------------------------------------------
Oj oj oj, vad var det som hände? Söta de är!
Kommentera likes/dislikes så blir bloggen bättre, jag tål himla mycket kritik, så att ni vet! ;D
- Du borde inte umgås med honom, han är farlig. Han skulle kunna slå ner dig direkt om du skulle råka säga fel saker! Sa jag och hoppades på att hon skulle hålla med och och säga att att hon aldrig skulle träffa honom mer, jag visste inte riktigt om de faktiskt skulle träffas igen.
- Du kan inte förbjuda mig. Sa hon och jag såg att hon tog fram något ur fickan. Ett kort.
Taylor:
Jag vaknade av att det var någon som satt på min rygg. Eftersom att jag gick på kampsporter när jag var liten snurrade jag runt på ett speciellt sätt så att personen på min rygg hamnade under mig.
Den personen var Jenna.
--------------------------------------------------------------------Taylor:
Jenna hade tydligen gått in till mitt hotellrum medans jag sov.
- Hur kunde du komma in? Frågade jag och log.
- Jag tog ett av korten efter att jag hade varit på toa. Sa hon och log tillbaks mot mig. Det var något med hennes ögon, de var så guldigt bruna.
- Nathan då? Frågade jag. Inte för att jag brydde mig, men hur hade han reagerat?
- Han sprang nog hem tror jag, jag vet inte. Jag bara sprang ifrån honom. Sa hon och lipade.
Jag misstänkte att han hade sprungit hem och gråtit för sin mamma.
- Jag slog honom aldrig, det var ha.. Hon avbröt mig.
- Jag vet, du behöver inte såga det! Sa Jenna och höll sitt pekfingerpå mina läppar. Hon kollade in i mina ögon och jag förde mitt huvud närmre hennes. När jag var några centimeter ifrån stängde jag mina ögon. Hon harklade sig och jag kom på mig själv. Jag rodnade. Jag reste mig snabbt upp när jag kom på att jag låg på henne. Hon såg snopen ut.
- Varför kan du inte ligga kvar? Sa hon och log som en ängel. Jag gick tillbaks till sängen och la mig bredvid henne. Hon la sitt huvud på mitt bröst och jag la min arm runt hennes rygg.
Nathan:
Jenna hade ett kort i fickan och sedan var hon påväg mot hotellet igen. Jag försökte stoppa henne, men hon bara struntade i mig. Jag blev irriterad och visste inte vad jag skulle göra så jag bara skrek att hon inte betydde så mycket för mig, men egentligen var hon min, och det visste hon. Men jag hade en vääldigt låg smärttröskel.
Jenna:
När det var som mysigast började min telefon ringa. Jag suckade och sträckte mig efter den, det var Samantha. Jag blev genast glad och svarade.
- Hej Sammiii! Nästan skrek jag.
Hey baby! Vad händer jao?
- Jag är med en kompis bara. Sa jag och jag såg att Taylor blev lite besviken.
Okey, vad heter den kompisen då?
Jag kollade på Taylor. Han nickade.
- Taylor heter han! Sa jag stolt, han blev lite gladare.
Åhh nej, säg inte att.. Sa hon förväntansfull.
- Joo! Svarade jag, och vi sa samtidigt: LAUTNER!!!
Det lät som att hon fick svårt att andas.
Taylor viftade med handen och visade att han ville prata med henne. Jag gav honom telefonen och mimade säker? Han nickade och satte telefonen mot örat.
- Vem är det jag pratar med? Sa Taylor och log. Han kastade bort telefonen och man hörde hur Samantha skrek på andra sidan luren.
- Jag hör en ton i mitt öra nu! Skrek Taylor som att han var döv. Jag tog upp telefonen och pratade högt i mikrofonen att hon skulle sluta skrika.
Förlåt, fick bara lite damp för att DU SITTER I SAMMA RUM SOM TAYLOR FUCKING LAUTNER!!! Började hon skrika igen.
- Nu ska vi väl ta det lite lungt igen va? Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade på Taylor och han satt och kollade på mig och log drömmande. Jag satt kvar och kollade på honom tills han flyttade blicken och rodnade. Jag tryckte på röd lur och kröp fram mot Taylor och kysste honom lite lätt på hans läppar. Hans perfekt ljusrosa, mjuka läppar.
-------------------------------------------------------------------
Oj oj oj, vad var det som hände? Söta de är!
Kommentera likes/dislikes så blir bloggen bättre, jag tål himla mycket kritik, så att ni vet! ;D
fredag 9 december 2011
Without your love - Del 4
Taylor:
- Han kommer om tio! Sa Jenna och såg glad ut. Jag gillade inte Nathan, även om jag aldrig hade träffat honom lät han som en fjäskare, ett rikebarn. Jenna skulle nog tycka jag var störd om jag sa det!
- Han kommer om tio! Sa Jenna och såg glad ut. Jag gillade inte Nathan, även om jag aldrig hade träffat honom lät han som en fjäskare, ett rikebarn. Jenna skulle nog tycka jag var störd om jag sa det!
Vi satt och pratade med varandra när det knackade på dörren, jag stängde ögonen och tömde lungorna på luft. Jenna sken upp som en sol när hon hörde knackningarna och stod vid dörren på fem sekunder.
- HEEJ!! Sa Jenna och jag hörde att de kysste varandra. Länge.
- Hello beautiful! Sa Nathan när de hade kyssts färdigt.
-----------------------------------------------------------------------------
Nathan:
Jag tog av mig mina skor och Jenna ledde mig in till sovrummet. Där satt en kille som verkade vara i min och Jennas ålder.
- Nathan. Sa jag och sträckte fram min högerhand för att hälsa artigt. Han kollade snett på mig och mumlade någonting som var ohörbart.
- Ursäkta? Sa jag som inte hade hört något av vad han mumlade.
- Taylor! Sa han övertydligt och såg lite irriterad ut.
- Förlåt då! Sa jag och stirrade irriterat på han som tydligen hette Tyler eller något?
- Tyler var väldigt irriterad har jag märkt. Sa jag och kollade nöjt mot Tyler.
Han flög upp från sängen på en sekund, och i nästa vi stod öga mot öga, nära varandra.
- Om inte lilla fröken perfekt skulle komma hit skulle jag, som för den delen heter Taylor, inte ha blivit så "irriterad"! Jag hade tänkt slå dig, men när jag växte upp läde mina föräldrar mig att inte slå småtjejer. Sa han och hånflinade. Jag kollade på Jenna och hon stod och kollade ner i marken och flinade.
- Tror du jag bryr mig? Sa jag och gick fram mot Jenna och kysste henne långsamt och länge och såg i ögonvrån att Taylor var avis. Efter en liten stund knuffade Jenna bort mig och sa att hon skulle gå på toa. Jag sa hejdå till henne och kysste henne passionerat innan hon gick iväg. Såfort jag hörde låsklicket gick jag snabbt fram till Taylor. Jag försökte fälla honom, men eftersom att han bestod av 90% steroider så gick det inte så bra.. Jag provade att slå honom i magen, men han hade för mycket muskler att jag knäckte handen och fick väääldigt ont i den.
- Faan ta dig Taylor! Skrek jag. Jag hade så fullt upp med att försöka få ner Taylor att jag inte hade märkt att Jenna stod alldeles bakom mig.
- Han misshandlar mig, ring polisen! Sa jag och kollade ner på min blåa hand.
Jenna:
Jag visste inte vad som hade hänt, men Taylor stod och såg arg ut och Nathans hand var helt blå.
- Vad har du gjort Taylor? Sa jag, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Men jag trodde att det var Taylor som hade gjort något.
- Vi drar Nathan, innan han hoppar på mig.. Sa jag och kollade allvarligt in i Taylors ögon.
- Nej, snälla gå inte Jenna! Det var inte jag, han försökte få ner mig, men jag var för stark, så han misslyckades. Snälla, gå inte.. Sa Taylor och jag såg hur det vattnades i hans ögon. Jag visste verkligen inte vem av killarnasom talade sanning. Jag kände ju inte Taylor, men varför skulle han ha slagit Nathan? Jag visste ju hur Nathan kunde vara.. Och Nathan måste ju tala sanning, för han skulle aldrig ljuga för mig! Jag blev yr och satte mig i sängen.
- Taylor, det är nog bäst om vi går. Viskade jag fram. Taylor började sakta skaka på huvudet. Jag såg att han led. Jag började gå mot hallen, satte på mig mina ytterkläder och väntade en snabbis på Nathan. Han gick fram till Taylor och viskade något i hans öra, sedan kom han snabbt springande emot mig och tog min hand och drog ut mig genom dörren. Jag ryckte till med handen så att Nathan stannade. Jag stod alldeles utanför dörren och kollade in på Taylor.
- Hejdå Taylor.. Taylor föll ihop på golvet och kröp ihop. Jag kände mig skyldig. Jag stängde sakta dörren. Vi gick genom korridoren när vi hörde att Taylor skrek till. det hade verkligen tagit hårt på Taylor..
Taylor:
- Så jävla ägd Taylor, hon är min och du kommer aldrig få se henne igen. Viskade Nathan till mig innan de stack. Det gjorde verkligen ont när Jenna sa hejdå, det lät så allvarligt. Som om jag aldrig skulle träffa henne igen.. Jag kröp upp i sängen och försökte somna, efter en stund lyckades jag. Jag drömde om Jenna, vi satt i parken och pratade när det kom en massa människor. De lyfte upp Jenna och gick iväg med henne. Det var klassiskt. Vi höll varandra i handen och sakta släppte vi varandra.
Nathan:
- Vad var det som egentligen hände? Frågade Jenna när vi var utanför hotellet.
- Du såg väl? Han hoppade på mig och slog sönder min han! Svarade jag och kollade ner på min hand. Jag hade lindat min tjocktröja runt handen för att den inte skulle synas. Jag talade inte sanning, men jag ville ha henne, så jag struntade i faktumet att jag inte gjorde det. Jag stannade upp, la mina händer på hennes axlar och kollade allvarligt in i hennes ögon.
- Du borde inte umgås med honom, han är farlig. Han skulle kunna slå ner dig direkt om du skulle råka säga fel saker! Sa jag och hoppades på att hon skulle hålla med och och säga att att hon aldrig skulle träffa honom mer, jag visste inte riktigt om de faktiskt skulle träffas igen.
- Du kan inte förbjuda mig. Sa hon och jag såg att hon tog fram något ur fickan. Ett kort.
Taylor:
Jag vaknade av att det var någon som satt på min rygg. Eftersom att jag gick på kampsporter när jag var liten snurrade jag runt på ett speciellt sätt så att personen på min rygg hamnade under mig.
Den personen var Jenna.
-------------------------------------------------------------------
Del 4, sry för kort del, men jag ska till tranan,
och glöm inte att kommentera! ;*
onsdag 7 december 2011
Without your love - Del 3
Jenna:
Han satte sig på huk i gränden och kikade fram vid kanten. Plötsligt böjde han snabbt undan och alla galna tjejer från klungan sprang förbi. Jag kollade på killen, jag tyckte att jag kände igen honom.
- Nu undrar du väl säkert varför det här hände? Sa han och log lite skamset.
- Varför känner jag igen dig? Jag struntade i att svara på frågan och ställde själv en fråga.
- Jag heter Taylor Lautner..
-----------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
- Twilight? Frågade jag medans jag knöt mina skor. Va du med i Twilight?
- Jaa, varulv. Sa han och log lite.
- Wow, säger jag att jag har träffat dig till min kompis skulle hon typ dö! Sa jag och log lite lätt.
Vi satt och kollade in i varandras ögon. Det kändes som att tiden stod still. Efter en snabbis lät det som att det var någon eller några som var ute och sprang, och det visade sig att det var det, de hade hittat oss. Taylor tog min hand och vi började springa snabbt därifrån. Vi sprang över något väldigt grunt vattendrag.
- Vi springer till mitt hotell! Sa Taylor andfått.
- Okej, spelar ingen roll för mig, bara vi slutar springa!
Som tur var så hade jag tagit på mig skorna när vi satt i gränden.
Taylor:
Hon var inte som andra tjejer, hon skrek inte direkt jag kollade på henne, hon ville inte ha en bild eller en autograf. Om jag bara visste vad hon hette..
Jenna:
När vi hade kommit till hotellet sprang vi fram till hissen. Taylor tryckte på hissknappen en gång, den kom inte, han tryckte många gånger, och den kom inte då heller.
- Vi tar trapporna, jag bor ändå inte så långt upp! Sa Taylor och sprang fram till en stor dörr. Det var en skylt på dörren som det stod TRAPPA på med stora bokstäver. Han öppnade dörren och vi började springa uppåt. Vi sprang upp fyra eller fem våningar innan vi gick igenom en dörr och gick snabbt i korridoren. Vi kom fram till en dörr där det stod 452 med snirkliga bokstäver, jag antog att det var hans hotellrum.
Han tog fram ett kort och satte ner det i kortläsaren. Han öppnade dörren och gick in med mig tätt efter sig. Jag gick in till sovrummet och la mig på sängen. Jag hade fått ett sms när jag och Taylor sprang, så jag kunde inte kolla så jag gjorde det nu istället. Jag hade fått sms från Nathan. Jag orkade inte läsa det nu, så jag väntade. Det var ganska sent och jag var trött.
- Det börjar bli sent, du kanske vill hem och sova. Sa Taylor och log. Det var som att han hade läst mina tankar. Jag tänkte på vad Rick skulle göra om jag sov hemma.
- Är det okej om jag sover här? Log jag lite generat. Hans ansikte lyste upp.
- Det är klart! Men du kanske måste sova i de där kläderna, eller så lånar du en tröja av mig. Sa han.
Jag sa att jag inte behövde det, och sedan somnade jag.
Nästa dag
Jag läste smset jag fick igår.
"Gör du babe? :*<333"
"Är med en kompis, dudå snygging? :*<333" Svarade jag med ett leende på läpparna.
- Vem smsar du med? Frågade Taylor och kom in i rummet med två glas cola. Pojkvännen? Har du någon?
Jag kom att tänka på Rick, precis den meningen hade ju han sagt. Jag blev tårögd för första gången på länge.
Taylor ställde snabbt ner glasen på bordet och satte sig bredvid mig i sängen. Han tog sina armar runt mig.
- Har det hänt något? Sa han och lät orolig.
- Mycket. Suckade jag.
- Inte för att jag känner dig så jättemycket, men något du vill berätta, ehh..?
- Jenna. Svarade jag. Näe tack, vill lära känna dig mer och veta att jag kan lita på dig innan jag delar något med dig. Sa jag retsamt och lipade mot honom. Jag kollade på min telefon och hade fått svar från Nathan.
"Vill träffa dig! :**<33333"
"Du kanske kan komma på direkten! :*<3333"
- Tror du att det är okej om Nathan kommer? Sa jag osökert till Taylor. Han suckade.
- Visst. Sa han och log ett fejkat leende. Han verkade upprörd över något?..
Taylor:
Jenna började hålla på med telefonen. Efter en stund frågade hon mig om den där Nathan kunde komma. Jag ville vara själv med Jenna, men jag kunde ju inte säga till henne att han inte fick komma..
Så jag sa att han fick det och log, eller försökte le iallafall.
Hon skrev lite på telefonen och sedan la hon ner den. Ungefär en sekund efter att hon hade lagt ner den suckade hon lite lätt och tog upp den igen.
- Han kommer om tio! Sa Jenna och såg glad ut. Jag gillade inte Nathan, även om jag aldrig hade träffat honom lät han som en fjäskare, ett rikebarn. Jenna skulle nog tycka jag var störd om jag sa det!
Vi satt och pratade med varandra när det knackade på dörren, jag stängde ögonen och tömde lungorna på luft. Jenna sken upp som en sol när hon hörde knackningarna och stod vid dörren på fem sekunder.
- HEEJ!! Sa Jenna och jag hörde att de kysste varandra. Länge.
- Hello beautiful! Sa Nathan när de hade kyssts färdigt.
-------------------------------------------------------------
Tror ni kommer hända nudå?
Btw, här kommer det lilla schemat.
Jag kommer lägga ut delar fredag, lördag och söndag på helger.
Och mitt i veckan, det vill säga onsdag, hoppas det blir bra! :)
söndag 4 december 2011
Without your love - Del 2
Rick:
----------------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag hade legat en stund i min säng hörde jag att Rick bankade på dörren.
- Oh, babe, kom ut till mig! Sa han. Jag märkte direkt på rösten att han var berusad.
Jag började göra ljud, som att jag snarkade. Jag tror att han gick på det, för jag hörde att han började gå mot sitt rum, bredvid mitt. Jag öppnade dörren sakta och tyst, men jag gjorde det antagligen för ljudligt när jag såg att han stirrade på mig från dörröppningen. Jag började springa mot badrummet. Precis när jag skulle stänga dörren satte han handen för den och försökte bryta upp den.Jag var starkare än honom med tanke på att han var berusad, så jag bara slängde igen dörren så att han klämde fingrarna. Han skrek högt och började svära, när han började svära skyndade jag mig att stänga dörren och låste den. Jag slängde av mig kläderna jag hade på mig och hoppade in i duschen. Jag stod där i ungefär en timme innan jag klev ur och torkade mig.
Rick:
Jag kommer ihåg att jag vaknade nere i köket, jag var blöt. Jag kollade runt om kring mig, det låg en omkullvält tom flaska sprit på min mage, det var antagligen därför jag var blöt. Jag reste mig upp, fick blodtrycksfall och stödde mig mot diskbänken, sen gick jag upp för trappan. Jag såg Jenna gå ut från badrummet precis när jag kom upp. Hon nynnade på någon låt, så hon hörde inte att jag stod en bit bakom henne. Innan hon gick in till sitt rum vände hon sig om för att stänga dörren. Hon fick syn på mig som hade börjat springa mot henne. Hon försökte stänga dörren, men jag var starkare än henne, så jag bröt upp den. Jag kramade henne bakifrån och började nafsa henne lite i nacken. Hon var så fin.
- Du är min enda. Sa jag mellan nafsningarna.
- Sluta, släpp mig! Sa hon irriterat.
- Nu ska vi ha riktigt kul! Sa jag och började knuffa henne mot sängen.
Jenna:
- Nu ska vi ha riktigt kul! Sa Rick och han knuffade mig mot sängen.
Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra, så jag började sparka med mitt vänstra ben. Som tur var så träffade jag honom mellan benen. Han vek ihop sig av smärta och skrek som aldrig förr. Jag flög ner för trappan, satte på mig mina vita convers och slängde jackan över armen. Jag sprang ut och undrade om jag skulle springa höger eller vänster. Jag slängde på mig jackan och bestämde mig för att springa åt höger. Jag sprang och sprang och sprang tills jag kom till stranden. Jag satte mig uppe på en sten, knöt av mig skorna och doppade fötterna i det perfekt varma vattnet. Jag satt kvar tills det började skymma. En bit längre fram såg jag en folkmassa som stod samlad runt något. Jag blev nyfiken så jag bestämde mig för att gå och kolla vad det var. Jag hoppade ner från stenen och tog skorna i vänsterhanden. Plötsligt var det någon som sprang ut ur klungan med människor. Ingen verkade ha märkt det. Personen, som såg ut som en kille i min ålder, sprang mot mig och skrek att jag skulle springa med honom. Alla i klungan blev tysta och vände huvudena mot oss. Vissa i folkmassan började skrika: DÄR ÄR HAN!!! Alla började springa, så jag sprang efter den unga killen. Han vek av vid ett ganska tätbebott område och sprang in i en mörk gränd.
- Utan mig skulle du bara vara en liten skit, du skulle inte ha haft något liv. Du skulle ha bott på gatan. Viskade jag i hennes öra medans jag följde hennes rygg med mina händer tills jag kom ner till rumpan. Jag pressade mina läppar mot hennes. Hon började kämpa emot och knuffade mig så jag ramlade omkull. Jag slängde mig upp och slog till henne dubbelt så hårt än förra gången.
- INGEN VILL HA DIG! ELLER HAR DU KILLE? NÄE, DET VET JAG ATT DU INTE HAR, FÖR DU ÄR SÅ JÄVLA FUL ATT MAN INTE ENS VILL VETA AV DIG, JÄVLA BITCH!!
Jenna:
Jag visste att det var sant, så jag orkade inte kämpa emot mer, då skulle allt bara bli värre. Jag sprang till mitt rum, smällde igen dörren, låste efter mig och slängde mig på sängen. Jag grät inte. Jag grät aldrig. Jag var helt enkelt för van vid detta helvete.
Jag visste att det var sant, så jag orkade inte kämpa emot mer, då skulle allt bara bli värre. Jag sprang till mitt rum, smällde igen dörren, låste efter mig och slängde mig på sängen. Jag grät inte. Jag grät aldrig. Jag var helt enkelt för van vid detta helvete.
----------------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag hade legat en stund i min säng hörde jag att Rick bankade på dörren.
- Oh, babe, kom ut till mig! Sa han. Jag märkte direkt på rösten att han var berusad.
Jag började göra ljud, som att jag snarkade. Jag tror att han gick på det, för jag hörde att han började gå mot sitt rum, bredvid mitt. Jag öppnade dörren sakta och tyst, men jag gjorde det antagligen för ljudligt när jag såg att han stirrade på mig från dörröppningen. Jag började springa mot badrummet. Precis när jag skulle stänga dörren satte han handen för den och försökte bryta upp den.Jag var starkare än honom med tanke på att han var berusad, så jag bara slängde igen dörren så att han klämde fingrarna. Han skrek högt och började svära, när han började svära skyndade jag mig att stänga dörren och låste den. Jag slängde av mig kläderna jag hade på mig och hoppade in i duschen. Jag stod där i ungefär en timme innan jag klev ur och torkade mig.
Rick:
Jag kommer ihåg att jag vaknade nere i köket, jag var blöt. Jag kollade runt om kring mig, det låg en omkullvält tom flaska sprit på min mage, det var antagligen därför jag var blöt. Jag reste mig upp, fick blodtrycksfall och stödde mig mot diskbänken, sen gick jag upp för trappan. Jag såg Jenna gå ut från badrummet precis när jag kom upp. Hon nynnade på någon låt, så hon hörde inte att jag stod en bit bakom henne. Innan hon gick in till sitt rum vände hon sig om för att stänga dörren. Hon fick syn på mig som hade börjat springa mot henne. Hon försökte stänga dörren, men jag var starkare än henne, så jag bröt upp den. Jag kramade henne bakifrån och började nafsa henne lite i nacken. Hon var så fin.
- Du är min enda. Sa jag mellan nafsningarna.
- Sluta, släpp mig! Sa hon irriterat.
- Nu ska vi ha riktigt kul! Sa jag och började knuffa henne mot sängen.
Jenna:
- Nu ska vi ha riktigt kul! Sa Rick och han knuffade mig mot sängen.
Jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra, så jag började sparka med mitt vänstra ben. Som tur var så träffade jag honom mellan benen. Han vek ihop sig av smärta och skrek som aldrig förr. Jag flög ner för trappan, satte på mig mina vita convers och slängde jackan över armen. Jag sprang ut och undrade om jag skulle springa höger eller vänster. Jag slängde på mig jackan och bestämde mig för att springa åt höger. Jag sprang och sprang och sprang tills jag kom till stranden. Jag satte mig uppe på en sten, knöt av mig skorna och doppade fötterna i det perfekt varma vattnet. Jag satt kvar tills det började skymma. En bit längre fram såg jag en folkmassa som stod samlad runt något. Jag blev nyfiken så jag bestämde mig för att gå och kolla vad det var. Jag hoppade ner från stenen och tog skorna i vänsterhanden. Plötsligt var det någon som sprang ut ur klungan med människor. Ingen verkade ha märkt det. Personen, som såg ut som en kille i min ålder, sprang mot mig och skrek att jag skulle springa med honom. Alla i klungan blev tysta och vände huvudena mot oss. Vissa i folkmassan började skrika: DÄR ÄR HAN!!! Alla började springa, så jag sprang efter den unga killen. Han vek av vid ett ganska tätbebott område och sprang in i en mörk gränd.
Han satte sig på huk i gränden och kikade fram vid kanten. Plötsligt böjde han snabbt undan och alla galna tjejer från klungan sprang förbi. Jag kollade på killen, jag tyckte att jag kände igen honom.
- Nu undrar du väl säkert varför det här hände? Sa han och log lite skamset.
- Varför känner jag igen dig? Jag struntade i att svara på frågan och ställde själv en fråga.
- Jag heter Taylor Lautner..
--------------------------------------------------------------------------------
Oh oh oh, Vad kommer hända nu? Andra delen ute. Tycker ni? :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)