Without your love - Del 9

Jenna:
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
--------------------------------------------------------------------------

Taylor:
För första gången på några dagar hade vi kommit överrens och ingen var sur på någon. Eller joo, jag och Jenna va ju det på Nathan, men jaja.
Jag låk vaken och tänkte medans Jenna sov. Min telefon plingade till och jag kollade. Ett nytt sms.
"Du är dödens! Jag kommer fullfölja mitt uppdrag, om jag så måste döda henne på kuppen."
Det var okänt nummer, men det fanns bara en person som skulle ha skickat ett sådant sms.
Jag hoppade till och började skaka. Jenna gäspade och öppnade ögonen.
- Vad har hänt? Du ser skräckslagen ut!
Jag kunde knappt prata. Jag tog upp telefonen och visade henne smset. Hon stelnade till och la handen för munnen. Hon kollade på mig med rädda ögon. Jag slände ifrån mig telefonen och kramade om Jenna. Hon grät ut i min famn.
- Vad ska vi göra nu då? Grät hon.
- Du får bo någon annanstans, hellre ett liv än två.. Suckade jag.
- Men jag vill inte vara med någon annan än dig! Sa Jenna och såg på mig med rödgråtna ögon. Jag torkade bort några tårar från hennes kind.
- Du måste gå. Jag klarar mig nog ska du se. Sa jag och blev lite förvånad över vad jag hade sagt. Jag visste ju att jag inte skulle klara det denhär gången..
- Nog räcker inte Taylor. Jag vill inte göra det här. Vi har ingen aning om vad som skulle kunna hända! Sa hon och kramade mig hand hårt. Hon la ner sitt huvud på min mage. Precis på blåmärkena. Jag skrek till och hon hoppade upp från sängen. Jag "hukade" mig ner lite och spände ansiktet.
Det kändes som att någon sakta drog bort skinnet frånmin mage.
- Förlåt.. Det var.. inte meningen.. att det skulle bli så.. Sa Jenna och såg orolig ut. Jag ställde mig upp och gick fram mot henne. Jag la mina armar runt hennes kropp och tiden stannade. Det kändes som att vi stod där i några dagar, men det var bara några sekunder. Vi släppte varandra och hon ställde sig på tå och kysste mig. Jag smekte hennes kind. När vi tog våra läppar ifrån varandra började hon gå runt med handen för pannan. Hon var så vacker.

Jenna:
Jag ville inte höra att han nog klarar sig. Jag visste verkligen inte hur jag skulle reagera. Hur kunde Nathan göra något sådant här?! Jag hatade honom. Jag fattade inte hur jag kunde ha varit tillsammans med honom.
- Taylor? Lova mig att aldrig lämna mig. Vad som än händer. Sa jag och kollade på honom. Det knackade på dörren och både jag och Taylor hoppade till. Jag var påväg mot dörren när Taylor grabbade tag i min arm. Jag drogs en bit bakåt.
- Det skulle kunna vara han.. Viskade Taylor.
- Vi får väl ta reda på det. Sa jag och gick fram till dörren. Det brukar finnas sånadär små kikhål på hotell, men det fanns inte på det där hotellet. Jag gick fram till dörren och öppnade försiktigt. Jag såg någon gå längs korridoren. Jag kände inte igen kläderna, sättet personen gick på och inte utseende, fast å andra sidan så såg jag ju inte ansiktet på personen..
Personen höll i någonting. Jag såg inte vad det var, men något silvrigt och svart va det iallafall.
- Nä, jag drar och handlar nu! Sa jag för att lugna ner Taylor lite.
- Skulleväl bli bra med kaffe och mjölk tror jag väl. Köp något fint till dig själv också! Sa han och kollade på mig och log och gav mig lite pengar.
- Okej, duvet vad som gäller! Sa jag och började marschera till mina ytterkläder. Jag tog på mig de och gick ut och väntade igen på att han låste allt. Han knackade som vi hade sagt. Det betydde att jag kunde gå. Påväg ut från hotellet såg jag personen.Som att han hade väntat på mig. Jag brydde mig inte mer om det, så jag bara fortsatte gå mot seven eleven.

Taylor:
Jag satte mig ner för att kolla på tv när Jenna knackade på dörren. Jag började tänka på vilken kort tid det hade tagit. Jag öppnade lite för att kolla vem det var. Det var inte Jenna.
- Låt mig kommain så ska vi ta det lite lugnt. Sa en röst jag väl kände igen och personen stack in en pistol. Nathan. Jag slängdeupp armarna och började backa. Det var då det skulle hända. Han riktade pistolen mot mig, sedan vände han sig om, fortfarande med pistolen mot mig, och stängdeoch låste dörren. Han gick fram mot mig.
- Gör du något motstånd vet du vad som händer. Sa han, viftade med pistolen och hånflinade. Jag satte mig sakta ner på sängen. Han gick fram mot mig, tog tag i mitt hår och drog ner mig på golvet. Han började sparka mig i magen som förut. Jag kan inte beskriva känslan. Jag hade ju fortfarande alla blåmärken kvar. Jag sträckte ut benet och råkade fälla honom. Han slängde sig upp och siktade pistolen mot min panna och skrek olika saker.
- Vafan tror du att du håller på med?! Bara fälla mig sådär va?! Precis när han sa det knackade det på dörren. Det var takten jag och Jenna bestämt.
Nu måste det ju vara hon.. Han kommer säkert mörda någon.
Tänkte jag. Nathan blickade mot dörren, sedan kollade han på mig istället och log.
- Nämen, kommer inte den lilla älskningen nu? Sa han och log.
- Våga bara röra henne! Skrek jag.
- Haha, tror du att jag ska vara rädd nu eller? Förresten, det vågar jag ändå göra! Sa han och gick fram mot dörren. Han öppnade den och höll armen om hennes hals med pistolen mot hennes tinning. Hon började gråtaoch såg verkligen livrädd och skräckslagen ut.
- Hon har inget med saken att göra. Sa jag och kollade oroligt på Jenna. Nathan kollade på mig, sedan vände han på Jenna så att de stod ansikte mot ansikte. Han började kyssa henne och det såg ut som att hon besvarade kyssen. Jag hade fått nog. Han hade gått alldeles för långt, så jag började springa mot Nathan. Han tog upp pistolen så att jag höll på att springa in i den. Jag började backa och han slängde ner Jenna på golvet. Han gick fram mot mig med pistolen före och laddade den.
- Du tror att du bara kan komma och ta min tjej va? Vi pratade ju om det här förra gången! Sa han och viftade med pistolen några centimeter ifrån mitt ansikte, beredd på att bara avfyra ett skott när som helst. När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
-----------------------------------------------------------------------------
Förlåt för sviiindålig uppdatering, men god jul på er iaf !