När Nathan stog och pratade med mig så började Jenna gå sakta mot honom. Hon slog till honom hårt i huvudet så att han svimmade av. Vi visste inte hur länge han skulle vara avsvimmad, men vi chansade på att det skulle vara en stund. Vi började springa mot dörren för att springa ut. Jag sprang före Jenna. Plötsligt ramlade Jenna ner på golvet. Nathan hade fällt henne och han började dra henne mot sig. Han hoppade på henne och började strypa henne. Jag sparkade honom i sidan så att han ramlade. Jag började slå honom i ansiktet och han tog fram pistolen. Jag hörde ett högt ljud och Jenna skrek. Jag hörde en massa röster i huvudet. Hade jag dött nu?
--------------------------------------------------------------------------------
Jenna:
Nathan sköt och Taylor ramlade ihop bredvid honom.
- TAYLOR!!! Skrek jag och började gråta.
- Så du är med honom nu va? Sa han och hånflinade mot mig. Han laddade pistolen och skulle skjuta mig, men Taylor sparkade till honom med de sista krafterna han hade. Nathan hade skjutit mig i låret. Jag rös till av smärtan och sedan började jag skrika på hjälp. Nathan fick panik och sparkade mig en gång i magen. Sedan kollade han sig omkring och sprang ut ur hotellrummet. Jag började krypa mot Taylor och tog tag i hans hand och viskade i hans öra.
- Lämna mig aldrig, lova det. Sedan kysste jag honom och bara låg bredvid honom. Mina krafter var slut. Efter några minuter sträckte jag mig efter Taylors telefon och ringde 911. Jag berättade vart vi va och sedan pratade polisen med mig en stund för att jag skulle bli lugn. Jag sa att Taylor hade blivit skjuten i axeln och jag i låret. Efter ungefär 25 minuter kom en ambulans. Eftersom att Taylor var mest skadad så ville jag att han skulle åka in först. Så jag tog den andra ambulansen som kom. Jag blev stressad och svimmade.
***
När jag vaknade låg jag i ett vitt rum med en massa människor i vita rockar. Bredvid mig låg Taylor med en syrgasmask för munnen och en kanyl i armen. Kanylen ledde till en påse med dropp. Jag sträckte mig efter hans hand men nådde inte. Jag försökte ställa mig upp och märkte att jag hade gips runt benet. Jag ställde mig upp på vingliga ben och det sprang in en massa läkare i rummet. De tog tag i mig och lyfte mig till sängen igen. Det kom in två tjejer som rullade ut Taylor. Jag fick panik och började skrika.
- VAD HÅLLER NI PÅ MED?! TAYLOR!! LÄMNA MIG INTE, STANNA HÄR! En sur läkare blängde surt på mig.
- Han ska opereras idiot! Läkaren såg ursur ut.
- Kommer han tillbaks in hit? Frågade jag och log. Jag döljde paniken.
- Näe, vi kommer dumpa kroppen på soptippen efter att ha tömt honom på inälvor. Skrattade läkaren och gick ut från rummet. Jag reste mig snabbt upp och haltade ut ur rummet. Jag började leta efter något som såg ut som en operationssal. Konstigt nog så hade ingen märkt att jag inte låg kvar. Jag tryckte mig mot en glasruta och Taylor låg på en säng. En av personerna i rummet tog fram något som såg ut som en kniv och jag började banka hårt på glasrutan. Jag kände att nån kröp upp bakom mig. Jag kände ett stick i nacken och jag blev sömnig. När jag sedan vaknade låg jag i samma rum som tidigare och Taylor låg bredvid mig. Jag log och blev lugn.
- Måste vi söva ner dig för att du ska ta det lugnt? Skrattade en läkare till.
- Men den där läkaren sa att de skulle ta ut alla hans inälvor och dumpa honom på sopt.. Sa jag och pekade på en läkare, trodde jag. Men det fanns ingen läkare.
- Jag tror vi har en som hallucinerar här! Viskade läkaren en aning högt. Tack idiot! Tänkte jag.
Jag orkade inte vara vaken, så jag slöt mina ögon och somnade. Jag vaknade av att någon satt och höll min hand. Jag öppnade ögonen och min önskan hade blivit uppfylld. Det var Taylor, utan tröja som jag var van vid att se honom, om man tänker på alla Twilight-filmerna. Jag satte mig snabbt upp och slängde mig runt hans hals.
- Gud vad jag har saknat dig! Sa jag. Man såg att han hade ont, så jag tog det lugnt.
- Jag hade varit vaken i några minuter och redan satt jag här med min tjej! Sa Taylor och flinade till lite. Jag kysste honom länge.
- Ta det lugnt barn, vi är fortfarande härinne! Sa en läkare som böjde sig fram mot mig och blinkade med ena ögat. Antagligen såg Taylor det, för han drog mig närmare honom. Jag klappade lite på sängen bredvid mig och flyttade åt så att Taylor kunde lägga sig ner.
- Varför är du aldrig hemma? Frågade Taylor plötsligt och jag började kallsvettas. Jag ville inte tänka på "hemma" nu när allt va så perfekt.
- Vill inte prata om det.. Sa jag och Taylor tog min hand. Jag drog till mig den när jag kom på hur mycket jag hade svettats. Han satte sig upp och stirrade på mig.
- Så jag får inte veta? Sa han och reste sig upp och gick surt till sin säng. Han satte sig ner med ryggen mot mig.
- De är döda, är du nöjd nu? Frågade jag. Han ryckte till och såg ledsen ut.
- Förlåt, jag visste inte.. Sa han, men jag avbröt honom.
- Näe, men nu gör du det! Sa jag irriterat. Han ställde sig upp och tittade på mig. Han såg nyfiken och ledsen ut. Det kändes som att någon tvingade mig att berätta.
- De körde ihjäl sig när jag var tre, så jag bodde hos min morbror Rick, men jag får får inte bo hos honom längre, jag vet inte varför, men han hade packat alla mina grejer i en massa olika väskor. Det är mitt liv Sa jag och kollade på honom. Han blev tårögd och satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Det är okej att gråta vet du! Sa han och snyftade lite.
- Det är lugnt, jag kände ändå inte mina föräldrar. Sa jag och log.
- SNälla, förlåt mig, jag hade ingen aning om att det hade hänt. Snälla förlåt! Sa han och kollade lidande på mig.
- Jag förlåter dig bara för att jag älskar dig och jag låter inget komma emellan oss. Sa jag och kysste honom. Länge och passionerat.
Taylor:
Efter någon vecka fick vi åka hem igen. Vi åkte till mitt hotellrum. Vi hade bestämt att vi skulle byta hotell så att Nathan inte skulle komma igen. Jag checkade ut och sa till de i receptionen att de inte skulle säga något till någon som frågade om oss. Vi tog en taxi till ett annat hotell och checkade in i ett rum. Det var ett snyggt rum med en fin utsikt genom en panorama-vägg. Jenna sprang snabbt fram mot rutan och tryckte sig mot den och gapade.
- Ska vi bo här?! Sa hon och såg lika glad ut som en treåring på julafton.
- Jag trodde du skulle gilla det.. Skämtade jag med ledset tonfall.
- Skämtar du eller? Det är ju underbart! Sa hon och slängde sig runt min hals.
- Jaa, jag skämtade. Sa jag och log och vi började kyssas. Vi gick mot sängen och la oss ner.
- Ska vi kolla på en film? Sa jag sedan.
- Visst, varför inte? Svarade hon och pussade mig på näsan. Jag gick fram mot det lilla bordet som stod bredvid teven och tog upp dosan. Jag hade bokat ett rum med OnDemand box, så vi kunde hyra film direkt i teven om vi ville. Eftersom att vi inte hade med oss några filmer så gjorde vi så.
- Vilken film ska vi kolla på då? Frågade jag och Jenna kollade på mig.
- Välj någon. Hon log.
- Då får det bli en skräckis. Vad sägs om Quarantine? Den handlar om ett virus som sprids i en byggnad och några människor blir inlåsta. Och uppätna. Sa jag och hon såg rädd ut.
- Vi kan kolla på den om jag får liga jättenära dig så att jag inte blir rädd. Sa Jenna och blinkade.
- Såklart babe. Sa jag och kysste henne. Sedan startade vi filmen.
- Eller så kanske vi ska kolla på en annan film! Sa jag efter ungefär en halvtimme och höll för ögonen.
- Näjje, det är ju nu det börjar bli spännande! Sa hon. Jag lossade lite på händerna jag hade för ögonen och såg hur koncentrerad Jenna va i filmen. Jag klamrade mig fast vid Jenna och skakade jättemycket efter att ha sett en liten del av filmen.
- Är du verkligen så rädd? Rädd som ett litet barn. Sa Jenna och fnissade lite. Jag suckade bara och försökte visa att jag inte var ett barn genom att kolla på filmen. Just då hoppade en rabiessmittad tjej upp från ingenstans och jag skrek högt och länge. Jenna slängde sig ner på golvet med en duns.
- Sluta Skrämmas sådär! Sa hon och kippade efter andan. Sedan började vi båda skratta.
---------------------------------------------------------
Förlåt för jättedålig uppdatering, men jag har varit sjuk sedan julafton och inte orkat kliva upp ur sängen..
Men jag ska fortsätta skriva, så fort jag kan.
Gott nytt år iallafall! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar