- Du borde inte umgås med honom, han är farlig. Han skulle kunna slå ner dig direkt om du skulle råka säga fel saker! Sa jag och hoppades på att hon skulle hålla med och och säga att att hon aldrig skulle träffa honom mer, jag visste inte riktigt om de faktiskt skulle träffas igen.
- Du kan inte förbjuda mig. Sa hon och jag såg att hon tog fram något ur fickan. Ett kort.
Taylor:
Jag vaknade av att det var någon som satt på min rygg. Eftersom att jag gick på kampsporter när jag var liten snurrade jag runt på ett speciellt sätt så att personen på min rygg hamnade under mig.
Den personen var Jenna.
--------------------------------------------------------------------Taylor:
Jenna hade tydligen gått in till mitt hotellrum medans jag sov.
- Hur kunde du komma in? Frågade jag och log.
- Jag tog ett av korten efter att jag hade varit på toa. Sa hon och log tillbaks mot mig. Det var något med hennes ögon, de var så guldigt bruna.
- Nathan då? Frågade jag. Inte för att jag brydde mig, men hur hade han reagerat?
- Han sprang nog hem tror jag, jag vet inte. Jag bara sprang ifrån honom. Sa hon och lipade.
Jag misstänkte att han hade sprungit hem och gråtit för sin mamma.
- Jag slog honom aldrig, det var ha.. Hon avbröt mig.
- Jag vet, du behöver inte såga det! Sa Jenna och höll sitt pekfingerpå mina läppar. Hon kollade in i mina ögon och jag förde mitt huvud närmre hennes. När jag var några centimeter ifrån stängde jag mina ögon. Hon harklade sig och jag kom på mig själv. Jag rodnade. Jag reste mig snabbt upp när jag kom på att jag låg på henne. Hon såg snopen ut.
- Varför kan du inte ligga kvar? Sa hon och log som en ängel. Jag gick tillbaks till sängen och la mig bredvid henne. Hon la sitt huvud på mitt bröst och jag la min arm runt hennes rygg.
Nathan:
Jenna hade ett kort i fickan och sedan var hon påväg mot hotellet igen. Jag försökte stoppa henne, men hon bara struntade i mig. Jag blev irriterad och visste inte vad jag skulle göra så jag bara skrek att hon inte betydde så mycket för mig, men egentligen var hon min, och det visste hon. Men jag hade en vääldigt låg smärttröskel.
Jenna:
När det var som mysigast började min telefon ringa. Jag suckade och sträckte mig efter den, det var Samantha. Jag blev genast glad och svarade.
- Hej Sammiii! Nästan skrek jag.
Hey baby! Vad händer jao?
- Jag är med en kompis bara. Sa jag och jag såg att Taylor blev lite besviken.
Okey, vad heter den kompisen då?
Jag kollade på Taylor. Han nickade.
- Taylor heter han! Sa jag stolt, han blev lite gladare.
Åhh nej, säg inte att.. Sa hon förväntansfull.
- Joo! Svarade jag, och vi sa samtidigt: LAUTNER!!!
Det lät som att hon fick svårt att andas.
Taylor viftade med handen och visade att han ville prata med henne. Jag gav honom telefonen och mimade säker? Han nickade och satte telefonen mot örat.
- Vem är det jag pratar med? Sa Taylor och log. Han kastade bort telefonen och man hörde hur Samantha skrek på andra sidan luren.
- Jag hör en ton i mitt öra nu! Skrek Taylor som att han var döv. Jag tog upp telefonen och pratade högt i mikrofonen att hon skulle sluta skrika.
Förlåt, fick bara lite damp för att DU SITTER I SAMMA RUM SOM TAYLOR FUCKING LAUTNER!!! Började hon skrika igen.
- Nu ska vi väl ta det lite lungt igen va? Sa jag och skrattade lite.
Jag kollade på Taylor och han satt och kollade på mig och log drömmande. Jag satt kvar och kollade på honom tills han flyttade blicken och rodnade. Jag tryckte på röd lur och kröp fram mot Taylor och kysste honom lite lätt på hans läppar. Hans perfekt ljusrosa, mjuka läppar.
-------------------------------------------------------------------
Oj oj oj, vad var det som hände? Söta de är!
Kommentera likes/dislikes så blir bloggen bättre, jag tål himla mycket kritik, så att ni vet! ;D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar