Jenna:
Hej Taylor. Bara så du vet så är jag med Nathan. men jag kommer över så snabbt jag kan. Jag räcker till er båda. Jag vet inte riktigt, men Nathan är så speciell. I varje kyss så bara försvinner jag. Svävar upp från marken. Jag älskar honom, men dig med. Men det är väl okej? :**
Nathan gick ju aldrig på toa. Han speglade sig bara.. Jag backade sakta ut från rummet och stoppade ner fötterna i skorna och höll i jackan.Vi båda stod med tårar i ögonen, jag i hallen och han bredvid sängen, fortfarande med handen för munnen. Jag gick sakta därifrån och stängde mjukt. Jag stod still, snyftade och började gå bort från hans rum. Bort från hotellet. Jag satte mig på stenen där jag såg Taylor för första gången. Jag kände den varma sommarblåsten i mitt hår.
-----------------------------------------------------------------------
Jenna:
När jag satt på stenen kom jag att tänka på Rick. Jag kanske var tvungen att gå hem till honom och bo där.. Jag tänkte på vad som skulle kunna hända om jag sov hos honom, så jag bestämde mig för att bo hos Nathan om det var okej för honom. Fast jag ville bo hos Taylor hellre än att bo hos Nathan. Borde jag bli såhär behandlad av Taylor? Asså han verkade ju vara väldigt sur, men han kunde väl iallafall ha låtit bli att slå till mig? Å andra sidan så tror jag absolut inte att det var meningen. Men jag kanske skulle berätta för Nathan att jag var på besök, för Nathan sa ju inget om att jag inte fick umgås med honom, bara Taylor inte skulle umgås med mig. Aja, jag började gå hem mot Ricks hus för att hämta några grejer. Jag ringde upp Nathan.
- Heej babyyy! Nästan skrek han i telefonen. Jag log lite smått.
- Hej, är det okej om jag typ bor hos dig ett tag? Frågade jag och kvävde en nysning. Nathan andades ut långsamt.
- Det är klart! Har du hicka? Frågade han och började skratta. Det var typ bara en person i världen som kunde få mig att le, och det var Nathan.
- Haha, näjje! Jag orkade inte nysa. Sa jag och log.
- Okej, men när komer du då? Sa Nathan.
- Ska bara dra hem och hämta lite stuffså kommer jag. Svarade jag.
- Okej, då ses vi, puss! Sa Nathan.
- Aa, puss. Sa jag och la på. När jag hade lagt ner telefonen i fickan såg jag Ricks hus. Jag svalde hårt och började gå mot dörren. Jag kände om dörren var öppen, och det var den. Så jag gick in. Jag hörde snabba steg i trappan. Det var Rick, och han såg arg ut, riktigt arg.
Han kollade på mig en stund, sedan gav han migett obehagligt leende. Han öppnade munnen för att prata men stängde den lika snabbt.
- Dina väskor står däruppe. Sa han och pekade mot övervåningen.
- Vadå? Får jag inte stanna? Frågade jag och kände paniken. Fast jag var ändå lättad. Jag började gå upp och hans hand snuddade min rumpa. Jag började gå snabbare. När jag hade kommit upp gick jag först in på toaletten och kollade hur jag såg ut. Sedan gick jag in till mitt rum och såg en massa väskor på sängen. Jag tog de och började gå ner. Alldeles innan jag skulle gå så sa Rick någonting.
- Ursäkta? Sa jag som inte hade hört.
- Gå innan jag ändrar mig! Skrek han och tog ett steg mot mig. Jag ryggade tillbaks, lyfte upp mina väskor och skyndade mig ut från huset. Jag började gå mot Nathans hus nere på stan. Det var krångligt med alla väskorna, men det funkade.
Nathan:
Jag satt vid ett fönster i min etta och kollade ner mot gatorna. Plötsligt fick jag syn på en tjej med en massa väskor. Jag såg att det var Jenna, så jag sprang ner för trapporna och ut på gatan. När Jenna såg mig började hon gå lite fortare. Jag sprang fram till henne, kramade och kysste henne, och tog en av alla hennes väskor. Hade hon tagit med sig allt hon ägde eller? Vi gick och pratade om allt mellan himmel och jord, och plötsligt stog vi inne i min, jag menar våran, lägenhet.
- Det är bara att börja packa upp dina grejer! Sa jag och log stort mot Jenna. Hon tog sakta av sig sina ytterkläder och jag tog några väskor och gick mot ett rum, hennes rum.
- Vill du ha något? Frågade jag. Hon såg ganska hungrig ut.
- Nee, tack. Jag är inte hungrig. Sa hon, och hennes mage började kurra.
- Om man frågar din mage så är du det! Sa jag och skrattade. Jag gick in till köket och tog fram lite grejer till ett litet mellanmål. Lite frukt, mackor, youghurt och te. Jag la upp det på en bricka och bar den in till Jennas rum. Hon tog upp en macka och tog en liten tugga. Hon såg besvärad ut.
- Har det hänt något? Frågade jag och kollade på henne med ledsna ögon.
- Nä, jag mår bra, hurså? Frågade hon som svar.
- Du ser så ledsen ut. Sa jag och smekte hennes kind. Hon tog tag i min hand och blundade. Jag la ner brickan på golvet och satte mig framför Jenna. Jag lutade mig över henne och låg sedan över henne. Vi låg och kysstes en stund innan hon reste sig upp och gick och satte sig i fönstret. Hon kollade ut och hade handen på sina läppar.
- Förlåt Nathan, jag kan inte. Sa hon och suckade. Hon gick till hallen och satte på sig skorna. När hon äntligen hade kommit så skulle hon gå igen.
- Du stannar här! Sa jag surt och tog tag i hennes arm. Hon kollade på mig.
- Du kan inte förbjuda mig. Svarade hon och kisade med ögonen.
- Du lämnar mig inte en gång till!! Skrek jag och höll hennes arm hårdare. Hon slog till mig på käften hårt och jag släppte henne, sedan var hon borta.
Jenna:
Jag sprang till Taylor. Upp för trapporna till hans korridorer. Precis när jag skulle öppna dörren så öppnade han, med solglasögon och skinnjacka. Jag hoppade på honom och började kyssa honom. Han besvarade kyssarna. Han la sina armar runt mig, sedan släppte vi varandra. Vi lutade våra pannor mot varandra och stod så en stund. Sedan släppte han mig och kom antagligen att tänka på smset.
- Varför Jenna? Frågade han och blev sur.
- Det va inte jag som skickade det, jag lovar! Sa jag och tog hans hand. Han log. Men efter några sekunder blev han sur igen.
- Jag vill tro dig Jenna. Sa han och kollade bort.
- Men gör det då! Sa jag och log mot honom.
- Hur kan du bevisa att det inte var du? Sa Taylor skämtsamt och log mot mig. Jag kysste honom snabbt och sedan var vi påväg till hans hotellrum.
- Nej! Jag skulle ju ut och handla lite. Sa Taylor.
- Är du säker på att du kan göra det? Sa jag och tänkte på att han var ganska känd
- Kanske inte. Sa han.
- Men jag kan ju handla åt dig! Sa jag.
- Lämna mig inte! Sa han och såg rädd ut.
- Men Taylor! Suckade jag. Vi har ju pratat om dethär!
- Men Nathan kommer ju då. Sa han tyst.
- Det tänkte jag inte på.. Sa jag och suckade ännu tyngre än nyss.
Nathan förstörde migg liv just nu.
- Men jag behöver ha smör och ägg. Sa Taylor. Jag började skratta.
- Varför börjar du skratta? Sa han och log.
- Det lät så kul och du såg så snopen ut! Skrattade jag vidare. Ett litet leende lekte på Taylors läppar. Vi bestämde oss för att jag skulle gå och handla åt honom. Men jag skulle stå kvar tills han hade låst allt. Sedan gick jag iväg.
När jag kom tillbaks så knackade jag på dörren fem gånger i en speciell takt, precis som vi hade bestämt. Han öppnade lite och släppte in mig. Vi hade kommit undan för denhär gången!
Sedan började vi baka. Det var därför han skulle ha ägg och smör. Vi stod och bakade tills klockan var typ tre, då gick vi och la oss.
------------------------------------------------------------------
Det går väl ganska bra nu för dom?
Kommentera! :)
Jag lyxar till det för att jag inte har skött mina tider, så jag kommer lägga ut ett idag och imorron :)
FÖRLÅT!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar